Johan II av Brandenburg
Johan II av Brandenburg, född omkring 1237, död 10 september 1281, var markgreve och medregent av markgrevskapet Brandenburg från 1266 till sin död, samt herre till Crossen (nuv. Krosno Odrzańskie) i Neumark.
Han var äldste son till markgreven Johan I av Brandenburg (omkr. 1213-1266) och Sofia av Danmark (1217–1247), och därmed dotterson till kung Valdemar Sejr av Danmark och Berengaria av Portugal. Vid faderns död 1266 blev han medregent i Brandenburg tillsammans med de yngre bröderna Otto IV och Konrad I, där Otto IV intog en ledande roll.
Johan avled 1281 och begravdes i Chorins kloster, som han tillsammans med sina bröder hade låtit flytta till den nuvarande platsen och vid denna tidpunkt fortfarande var under uppförande. Beslutet om flytten finns i ett bevarat dokument från 1273, med alla tre brödernas sigill.
I jämförelse med den politiskt aktive brodern Otto IV finns relativt lite källmaterial om Johan II bevarat, men han ärades med en staty i Siegesallee 1900. Denna finns idag uppställd i skadat skick i Zitadelle Spandau i Berlin. En reliefavbildning från 1909 av statyn finns bevarad på huset i gathörnet Markgrafenstrasse/Mariendorfer Damm i stadsdelen Mariendorf i Berlin.
Familj redigera
Johan gifte sig omkring år 1260 med Hedvig av Werle (1243-1287), dotter till Nikolaus I av Werle och Jutta av Anhalt. Deras barn var:
- Konrad II av Brandenburg (1261–1308)
- Johan av Brandenburg (1263–1292), biskop av Havelberg.
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Johann II. (Brandenburg).
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Johan II av Brandenburg.
