Öppna huvudmenyn

Jeffrey Dahmer

amerikansk seriemördare, nekrofil och kannibal

Jeffrey Lionel Dahmer, född 21 maj 1960 i West Allis i Wisconsin, död 28 november 1994 på Columbia Correctional Institution i Portage i Wisconsin, var en dömd amerikansk seriemördare, nekrofil[1] och kannibal.

Jeffrey Dahmer
Jeffrey Dahmer 1978
Bakgrundsinformation
FödelsenamnJeffrey Lionel Dahmer
Även känd somThe Milwaukee Cannibal, The Milwaukee Monster
Född21 maj 1960
West Allis, Wisconsin, USA
Död28 november 1994 (34 år)
Portage, Wisconsin, USA
DödsorsakAllvarlig skallskada
DomÖvergrepp på barn
Förargelseväckande beteende
Blottning
Mord
Offentlig berusning
StraffLivstids fängelse (15 gånger)
Antal offer:17
Tidsspann6 juni 1978–19 juli 1991
LandUSA
Område(n)Ohio, Wisconsin
Datum för gripande22 juli 1991

Trots att Dahmer blev diagnostiserad med borderline personlighetsstörning,[2] schizotyp störning[3] och psykotisk störning, ansågs han i juridisk mening vara frisk vid rättegången som hölls i början av 1992. Den 15 februari 1992 dömdes Dahmer till 15 livstidsstraff.[4] Senare samma år dömdes han till ett sextonde livstidsstraff för ett mord han begick 1978.[5]

Dahmer blev den 28 november 1994 ihjälslagen av medfången Christopher Scarver på Columbia Correctional Institution.[6]

Innehåll

BiografiRedigera

Uppväxt och ungdomsårenRedigera

Jeffrey Dahmer, son till Lionel och Joyce Dahmer, föddes år 1960 i West Allis, Wisconsin i USA. Dahmer var ett till synes normalt barn upp till cirka 10 års ålder då han blev alltmer inbunden och asocial. Som tonåring började han cykla omkring i närområdet för att leta efter döda djur som han kunde ta med sig hem och dissekera. Vid ett tillfälle blev han påkommen med att ha satt upp ett hundhuvud på en pinne. [7]

Under tiden i high school hade han inga speciella intressen, men han var duktig på tennis och spelade även med i skolans band. Han beskrevs av skolkamrater och lärare som snäll, skötsam och intelligent, men även som ensam och udda. Han hade svårt att få nya vänner och blev ibland retad och slagen av andra elever på skolan.

Dahmer kom senare in på Ohio State University, men hoppade av efter en fjärdedel av tiden, som han till största delen tillbringat berusad på grund av ett allt större alkoholberoende.[8]

1979 tvingade hans far Lionel istället in honom i armén. [9] Han blev dock hemskickad efter två år [10] och reste till Florida, eftersom han inte ville behöva möta sin far och ställas till svars för ytterligare ett misslyckande. I Miami Beach började han arbeta i en delikatessaffär. Lönen spenderade han till stor del på alkohol och när han inte längre kunde betala för det motellrum han bodde i vräktes han. Han reste hem till Ohio igen,[11] där han genom sitt fortsatta drickande blev gripen för fylla och förargelseväckande beteende 1981. [12]

Boende hos farmorRedigera

Så småningom flyttade Dahmer hem till sin farmor i West Allis och där skulle han komma att tillbringa de kommande sex åren. En dag hittade farmodern en skyltdocka, helt klädd i kvinnokläder, i hans garderob som han hade stulit från en butik. [13] Senare fann man en magnumrevolver liggande gömd under hans säng, och så småningom spreds även en lukt från källaren. När fadern började undra hade Dahmer försökt bortförklara det hela med att han dissekerat en ekorre som han sedan försökt lösa upp med kemikalier.

Under samma tidsperiod (1982-1986) blev han gripen och dömd för blottning i två fall;[14] i det senare då han onanerat inför två pojkar.[15]

1985 anställdes Dahmer vid Ambrosia Chocolate Factory i Milwaukee, där han arbetade nattskift sex dagar i veckan.[16][17]

Sommaren 1988 bad farmodern slutligen sin sonson att flytta ut då hon inte längre stod ut med hans drickande och märkliga vanor. Dagen efter att han flyttat in i sin nya lägenhet ertappades han med att sexuellt ofreda en 13-årig pojke vid namn Somsack Sinthasomphone.[18] Dahmer fälldes i rätten och dömdes till fem års övervakning och ett år i arbetsläger vilket han tilläts lämna två månader i förtid.[19]

I maj 1990, flyttade han in i en ny lägenhet vid 924 North 25th Street i centrala Milwaukee varifrån han strax inledde en bana med en serie av mord som inte upphörde förrän han slutligen upptäcktes i juli 1991.

Hicks och SinthasomphoneRedigera

Dahmer kom ofta i kontakt med sina offer på olika gaybarer. Offrens åldrar varierar från allt mellan 14 till 36 år, och han mördade dem först efter att han haft sex med dem.

Det första mordet man känner till ägde rum 1978, endast tre veckor efter att han tagit sin studentexamen, då han plockade upp en 19-årig liftare vid namn Steven Hicks som han sedan tog med till sin fars hus. Huset var tomt vid tillfället då fadern var bortrest, och när Hicks senare ville lämna huset slog Dahmer honom medvetslös med en skivstång. Medan han var avsvimmad ströp Dahmer sitt offer till döds innan han klädde av honom och masturberade över liket. Dagen efter styckade han kroppen, lindade in kroppsdelarna i plast och grävde ned dem i en skogsdunge bakom huset.[20]

Under de kommande åren avhöll sig Dahmer från att begå fler mord. En kort tid efter att han blivit hemskickad från armén 1981 återvände han dock hem och grävde upp Hicks kvarlevor. Han separerade därpå köttet från skelettet, löste upp det med hjälp av kemikalier och spolade sedan ned det i toaletten. Efteråt slog han skelettdelarna i småbitar med hjälp av en slägga och spred dem i skogen.

Det var inte förrän i november 1987 som Dahmer skulle begå ett mord igen. [21]

Det mord som senare skulle få störst uppmärksamhet i media var det på den 14-årige Konerak Sinthasomphone, yngre bror till Somsack Sinthasomphone vilken Dahmer tidigare dömts för att ha ofredat. Pojken hade i maj 1991 påträffats vandrande naken, blödande från ändtarmen, under kraftig påverkan av droger. Två kvinnor hade då slagit larm varvid polisen anlänt till platsen samtidigt som en desperat Dahmer, som hade jagat ifatt sitt offer, försökte slita pojken med sig, menande att Sinthasomphone var hans 19-årige pojkvän och att de två hade bråkat och druckit alkohol. Trots att de två kvinnorna opponerat sig hade polismännen följt med Dahmer hem och där lämnat över pojken till honom. De hade känt en märklig lukt i lägenheten men inte företagit någon fortsatt undersökning. Inte heller Dahmers eventuella medverkan i brottsregistret undersöktes; något som hade visat att han fortfarande stod under övervakning för sexuellt ofredande av barn. Senare samma kväll dödade Dahmer pojken och styckade delar av hans kropp. Han behöll huvudet.[22][23][24]

Brotten avslöjasRedigera

När polisen den 22 juli 1991 företog en razzia i Dahmers lägenhet (lgh 213 i Oxford Apartments) i Milwaukee efter ett tips från ett offer, Tracy Edwards, som kommit undan med några skärsår, fann man tre lemlästade kroppar utan armar, huvud och ben som höll på att lösas upp i 300 liter syra i Dahmers sovrum. Man fann även fyra avhuggna huvuden i ett kylskåp, sju kranier, skelettdelar i hans garderob, en penis i en hummertina och en slaktkniv. Polisen hittade ingen mat i hans kylskåp, endast kryddor och mänskliga kroppsdelar.[25][26]

Eftersom dödsstraffet var avskaffat i delstaten Wisconsin,[27] dömdes Dahmer till 15 gånger livstids fängelse (total 957 år) för sina brott.[28] Senare dömdes han även till ytterligare en livstidsdom i Ohio för sitt första mord.[5]

DödRedigera

Den 28 november 1994 blev Dahmer svårt misshandlad av medfången, och tillika morddömde, Christopher Scarver när han städade fängelsets gym. Dahmer avled senare av sina skador när han var på väg till sjukhuset.[29]

Jeffrey Dahmers kropp kremerades och askan delades mellan föräldrarna.[30]

MordofferRedigera

  1. Stephen Hicks, 19 år – juni 1978
  2. Steven Tuomi, 24 – september 1987
  3. James "Jamie" Doxtator, 14 – oktober 1987
  4. Richard Guerrero, 23 – mars 1988
  5. Anthony Sears, 26 – februari 1989
  6. Raymond Smith (alias Ricky Beeks), 33 – maj 1990
  7. Eddie Smith, 27 – juni 1990
  8. Ernest Miller, 22 – september 1990
  9. David Thomas, 23 – september 1990
  10. Curtis Straughter, 19 – februari 1991
  11. Errol Lindsey, 19 – april 1991
  12. Tony Hughes, 31 – maj 1991
  13. Konerak Sinthasomphone, 14 – maj 1991
  14. Matt Turner, 20 – juni 1991
  15. Jeremiah Weinberger, 23 – juli 1991
  16. Oliver Lacy, 23 – juli 1991
  17. Joseph Bradeholt, 25 – juli 1991

ÖverlevandeRedigera

  1. Tracy Edwards, 22 – juli 1991

PopulärkulturRedigera

FilmatiseringarRedigera

LitteraturRedigera

MusikRedigera

  • Slayers album Divine Intervention från 1994 innehåller låten "213", som syftar på Dahmers lägenhetsnummer i Oxford Apartments vid 924 North 25th Street i centrala Milwaukee.[31][32] En av textraderna lyder: "Complete control of a prized possession, To touch and fondle with no objection".
  • Macabres album Dahmer från 2000 innehåller låtar som utgör en biografi över Dahmer.
  • Soulflys album Omen från 2010 innehåller låten "Jeffrey Dahmer".

KällorRedigera

Sidan är helt eller delvis en översättning från den engelskspråkiga versionen på Wikipedia

NoterRedigera

  1. ^ Masters, sid. 136
  2. ^ Dvorchak & Holewa
  3. ^ Ellens, sid. 181
  4. ^ Davis, sid. 297
  5. ^ [a b] Dahmer pleads guilty to 16th The St. Petersburg Times 2 maj 1992.
  6. ^ Mayo, sid. 96
  7. ^ Merz-Perez & Heide, sid. 62
  8. ^ Dahmer, sid. 105
  9. ^ Dahmer, sid. 107
  10. ^ Dahmer, sid. 110–111
  11. ^ Masters, sid. 80
  12. ^ Dahmer, sid. 114
  13. ^ Dahmer, sid. 119–120
  14. ^ Dahmer, sid. 131
  15. ^ Jeffrey Dahmer – Lust, Booze & Murder Marilyn Bardsley. TruTV Crime Library.
  16. ^ Roy, sid. 103–104
  17. ^ "Murder in Milwaukee: Experts Struggle to Explain Dahmer's Compulsion" Robert Dvorchak. The Los Angeles Times 11 augusti 1991.
  18. ^ Dahmer, sid. 133–135
  19. ^ Dahmer, sid. 138
  20. ^ Roy, sid. 102ff.
  21. ^ Toushin, sid. 488
  22. ^ "2 women say officers failed to aid 14-year-old" Crocker Stephenson. The Milwaukee Sentinel 26 juli 1991.
  23. ^ "Officers were in Dahmer's apartment" Robert Imrie. The Times-News 2 augusti 1991.
  24. ^ Masters, sid. 179–180
  25. ^ Masters, sid. 6
  26. ^ Jeffrey Dahmer – The Head in the Fridge Marilyn Bardsley. TruTV Crime Library.
  27. ^ Jeffrey Dahmer – End of the Road Marilyn Bardsley. TruTV Crime Library.
  28. ^ Guilty! Sidney Urquhart. Time 18 maj 1992.
  29. ^ "Jeffrey Dahmer's Killer Gets 2 Life Sentences" Daily News 17 maj 1995.
  30. ^ "Dahmer cremated" The Vindicator 18 september 1995.
  31. ^ Packer & Pennington, sid. 336
  32. ^ "Jeffrey Dahmer's Apartment" Alexandra Silver. Time 4 maj 2011.

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Toushin, Steven (2006). The Destruction of the Moral Fabric of America. Wells Street Publishing. ISBN 978-1-884760-04-4. 
  • Dahmer, Dr. Lionel (1994). A Father's Story. William Morrow. ISBN 978-0-688-12156-3. 
  • Davis, Donald (1995). The Jeffrey Dahmer Story: An American Nightmare. St. Martin's Paperbacks. ISBN 0-312-92840-8. 
  • Dvorchak, Robert J.; Holewa, Lisa (1992). Milwaukee Massacre: Jeffrey Dahmer and the Milwaukee Murders. ISBN 978-0-7090-5003-2. 
  • Ellens, J. Harold, red (2011). Explaining Evil. "1. Definitions and Development". Santa Barbara, California: ABC-CLIO. ISBN 978-0-313-38715-9. 
  • Masters, Brian (1993). The Shrine of Jeffrey Dahmer. Hodder & Stoughton. ISBN 978-0-340-59194-9. 
  • Mayo, Mike (2008). American Murder: Criminals, Crime, and the Media. Visible Ink Press. ISBN 1-57859-191-0. 
  • Merz-Perez, Linda; Heide, Kathleen M. (2004). Animal Cruelty: Pathway to Violence Against People. Altamira Press. ISBN 0-7591-0303-8. 
  • Packer, Sharon; Pennington, Jody (2014). A History of Evil in Popular Culture: What Hannibal Lecter, Stephen King, and Vampires Reveal about America. Volume 1: Evil in Film, Television, and Music. Praeger. ISBN 978-0-313-39770-7. 
  • Roy, Jody M. (2002). Love to Hate: America's Obsession with Hatred and Violence. Columbia University Press. ISBN 0-231-12568-2.