Jean-Marie Rouart

fransk författare

Jean-Marie Rouart, född 8 april 1943 i Neuilly-sur-Seine, är en fransk romanförfattare, fackboksförfattare och journalist. Han började som journalist 1967 på Le Magazine littéraire och har bland annat arbetat för Le Figaro och Le Quotidien de Paris. Åren 1986 till 2003 var han redaktör för Le Figaro littéraire. Han romandebuterade 1974. För sina böcker har han bland annat tilldelats Interalliépriset 1977, Prix Renaudot 1983, Prix de l'Essai 1985 och Prix littéraire Prince Pierre 1991. Han valdes in i Franska akademien 1997 och efterträdde Georges Duby på stol 26.[9]

Jean-Marie Rouart
Jean-Marie Rouart.jpg
Född8 april 1943[1][2] (79 år)
Neuilly-sur-Seine, Frankrike
MedborgarskapFrankrike
SysselsättningRomanförfattare, essäist, journalist
Befattning
Stol nummer 26 i Franska akademien (1997–)[3]
ArbetsgivareLe Figaro[3]
Paris Match[3]
Le Magazine Littéraire[3]
Le Figaro littéraire (1986–2003)[3]
FöräldrarAugustin Rouart
Utmärkelser
Prix Roberge (1975)
Prix de l'essai (1975)
Interalliépriset (1977)
Prix Renaudot (1983)
Prix littéraire Prince Pierre (1991)
Riddare av Hederslegionen (1994)[4]
Prix Chateaubriand (1995)
Kommendör av Arts et Lettres-orden (1995)[5]
Prix du nouveau cercle de l'Union (1998)
Officer av Nationalförtjänstorden (2002)[6]
Officer av Hederslegionen (2009)[7]
Prix Récamier (2018)[8]
Prix du Guesclin
Webbplatsjean-marierouart.com
Redigera Wikidata

BibliografiRedigera

  • 1974 – La Fuite en Pologne (Grasset)
  • 1975 – La Blessure de Georges Aslo (Grasset)
  • 1977 – Les Feux du pouvoir (Grasset) – Interalliépriset
  • 1980 – Le Mythomane (Grasset)
  • 1983 – Avant-guerre (Grasset) – Prix Renaudot
  • 1985 – Ils ont choisi la nuit (Grasset) – Prix de l'Essai
  • 1987 – Le Cavalier blessé (Grasset)
  • 1989 – La Femme de proie (Grasset)
  • 1990 – Le Voleur de jeunesse (Grasset)
  • 1993 – Le Goût du malheur (Gallimard)
  • 1994 – Omar, la construction d'un coupable
  • 1995 – Morny, un voluptueux au pouvoir (Gallimard)
  • 1997 – L'Invention de l'amour (Grasset)
  • 1998 – Bernis, le cardinal des plaisirs (Gallimard)
  • 1998 – La Noblesse des vaincus (Grasset)
  • 2000 – Discours de réception à l'Académie française (Grasset)
  • 2000 – Une jeunesse à l'ombre de la lumière (Gallimard)
  • 2001 – Une famille dans l'impressionnisme (Gallimard)
  • 2002 – Nous ne savons pas aimer (Gallimard)
  • 2003 – Adieu à la France qui s'en va (Grasset)
  • 2004 – Libertin et chrétien (Desclée de Brouwer)
  • 2005 – Mes fauves (Grasset)
  • 2006 – Le Scandale (Gallimard)
  • 2006 – Gorki l'exilé de Capri
  • 2008 – Devoir d'insolence (Grasset)
  • 2009 – Cette opposition qui s'appelle la vie (Grasset)
  • 2011 – La Guerre amoureuse (Gallimard)
  • 2012 – Napoléon, ou la Destinée (Gallimard)
  • 2014 – Ne pars pas avant moi (Gallimard)
  • 2015 – Ces amis qui enchantent la vie (Robert Laffont)
  • 2017 – Une jeunesse perdue (Gallimard)
  • 2017 – Les romans de l'amour et du pouvoir - Le Cavalier blessé, Le Scandale, Avant-guerre, Les Feux du pouvoir, La Blessure de Georges Aslo (Robert Laffont)
  • 2017 – Le psychodrame français (Robert Laffont)

KällorRedigera

  1. ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: rouartj, omnämnd som: Jean-Marie Rouart.[källa från Wikidata]
  2. ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=jean+marie;n=rouart, omnämnd som: Jean-Marie Rouart.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: jean-marie-rouart, läs online, läst: 8 juni 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Journal officiel de la République française, 162, 14 juli 1994, s. 10178, NOR: PREX9411369D, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.siv.archives-nationales.culture.gouv.fr, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ Journal officiel de la République française, 266, 15 november 2002, s. 18843, NOR: PREX0206063D, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ Journal officiel de la République française, 161, 14 juli 2009, s. 11793, NOR: PREX0915484D, läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.livreshebdo.fr.[källa från Wikidata]
  9. ^ ”Jean-Marie Rouart” (på franska). Franska akademien. http://academie-francaise.fr/les-immortels/jean-marie-rouart?fauteuil=26&election=18-12-1997. Läst 3 september 2017.