Japan (musikgrupp)
Japan var ett brittiskt rock/pop-band, som bildades 1974.
| Japan | |
 Japan 1982: Steve Jansen, Mick Karn, David Sylvian, Richard Barbieri samt Masami Tsuchiya | |
| Bakgrund |  London, England, Storbritannien |
|---|---|
| Genrer | Art pop, new wave, syntpop |
| År som aktiva | 1974–1982, 1990–1991 |
| Skivbolag | Hansa Records, Virgin Records |
| Relaterade artister | Dalis Car, The Dolphin Brothers, Nine Horses, Porcupine Tree, Rain Tree Crow |
| Tidigare medlemmar | |
| David Sylvian Mick Karn † Richard Barbieri Steve Jansen Rob Dean | |
Originaluppsättningen bestod av:
- David Sylvian (född David Batt 23 februari 1958) — sång, gitarr, senare även keyboard
- Mick Karn (född Andonis Michaelides 24 juli 1958, död 4 januari 2011) — basgitarr, saxofon
- Steve Jansen (Sylvians bror, född Steve Batt 1 december 1959) — trummor
- Richard Barbieri (född 30 november 1957) — keyboard
- Rob Dean (född 23 april 1955) — gitarr (rekryterades till bandet 1977)
Historia redigera
Japan började spela glamrock, influerade av David Bowie, The New York Dolls och Motown. Japan debuterade på skiva med Adolescent Sex (1978) och därefter Obscure Alternatives (1978). Båda sålde bra i Japan, men ingen annanstans. Deras tredje album, Quiet Life (1979), var en musikalisk vändpunkt då bandet gick ifrån mycket av sin tidigare väldigt gitarrbaserade musik och istället började göra mer elektronisk musik, med mer tonvikt lagd på synthesizer och Mick Karns unika basljud.
Deras följande två album, Gentlemen Take Polaroids (1980) och Tin Drum (1981) fortsatte att bredda publikbasen. Bandet associerades vid denna tid med den då aktuella nyromantiska vågen, en rörelse som dock gruppen själva tog avstånd ifrån och inte ansåg sig ha något samröre med.[1]
Tin Drum (1981) blev deras sista LP tillsammans efter flera år av konflikter inom bandet. Innan dess hade Rob Dean lämnat bandet då hans gitarrspel hade blivit allt mer överflödigt i gruppens vid denna tid mer elektroniska sound. Singeln Ghosts blev 1982 den mest framgångsrika singeln Japan någonsin producerat, då den nådde femteplatsen på listorna i Storbritannien.[2]
Gruppens sista utgivna album blev det liveinspelade Oil on Canvas där de kompletterades med den japanske musikern Masami Tsuchiya (gitarr, keyboards). Albumet gavs även ut i en videoversion vilken finns inkluderad på dvd:n The Very Best of Japan (2006). Albumet var inspelat under deras avslutande "Sons of Pioneers Tour" som inleddes med en konsert på Konserthuset i Stockholm 1 oktober 1982.[3][4]
De flesta av originalmedlemmarna gick vidare till andra musikaliska projekt. Den mest framgångsrike är David Sylvian, som har spelat in flera album med berömda och aktade musiker, bl.a. Yellow Magic Orchestra-legenden Ryuichi Sakamoto. Ett försök till återförening skedde 1991 i form av Rain Tree Crow (utan Dean dock, vilken slutade under inspelningarna av Gentlemen Take Polaroids). Plattan tog 2 år att spela in och projektet fick ekonomiska problem. Skivbolaget Virgin var redo att betala mer om de fick lansera den som en ny Japan-skiva, vilket Sylvian strikt vägrade.[5] Slitningar under inspelningarna gjorde att medlemmarna än en gång gick skilda vägar. Cindy Crawford och Good Times Home Video förlorade en rättegång mot Virgin, efter att ha använt låten Big Wheels In Shanty Town utan tillåtelse, i hennes träningsvideo från 1992 Shape Your Body[6][7][8]. Jansen, Barbieri och Karn bildade efter Rain Tree Crow en konstellation tillsammans kallad JBK.
Jansen har medverkat på de flesta av Sylvians soloalbum. Han ingick även i gruppen Nine Horses tillsammans med Sylvian. Karn bildade Dalis Car tillsammans med Peter Murphy från gruppen Bauhaus som gav ut albumet The Waking Hour 1984. Jansen och Barbieri gav ut albumet Catch the Fall som The Dolphin Brothers 1987. Barbieri blev 1993 medlem av Porcupine Tree. Barbieri medverkade även på Steve Hogarths (Marillion) soloalbum Ice Cream Genius från 1997. De två släppte skivan Not The Weapon But The Hand 2012[9].
Diskografi redigera
- Adolescent Sex (1978)
- Obscure Alternatives (1978)
- Quiet Life (1979) (UK #53)
- Gentlemen Take Polaroids (1980) (UK #45)
- Tin Drum (1981) (UK #12)
- Oil on Canvas (1983) (UK #5)
Samlingsalbum
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Martin Power David Sylvian: The Last Romantic Omnibus Press 2012, kapitel 5
- ^ Japan Official Charts
- ^ ”Japan Live 1982”. nightporter.co.uk. http://www.nightporter.co.uk/pages/japlive_82.html.
- ^ ”Recension”. http://www.nightporter.co.uk/pages/schla.htm. Läst 30 december 2016.
- ^ ”mick karn intervju”. http://www.innerviews.org/inner/karn.html. Läst 19 december 2016.
- ^ ”dailynews”. http://www.nydailynews.com/archives/news/crawford-figures-lawsuit-article-1.701358. Läst 19 december 2016.
- ^ ”billboard”. https://books.google.se/books?id=NA0EAAAAMBAJ&pg=PA74&lpg=PA74&dq=cindy+crawford+rain+tree+crow&source=bl&ots=r9AcLgF5LP&sig=xzyNtQ1_9aqJjPwpyIr5LU4tDp8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjasdPIr4HRAhXCBSwKHaZIBFIQ6AEIXDAO#v=onepage&q&f=false. Läst 19 december 2016.
- ^ ”big wheels”. http://www.davidsylvian.net/releases/tracks-poems/60-tracks-davidsylvian/227-big-wheels-in-shanty-town.html. Läst 19 december 2016.
- ^ ”Barbieri Hogarth”. https://www.burningshed.com/store/kscope/product/272/3511/. Läst 19 december 2016.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Japan (musikgrupp).- Japan på Allmusic.com
