Jakob Frank
Jakob Frank, egentligen Jakob Leibovitj, född omkring 1726, död 1791, var en polsk-judisk sektgrundare.
Jakob Frank | |
Född | יַעֲקֹב יוֹסֵף בן יְהוּדָה לייב 1726[1][2][3] Korolivka[4], Ukraina |
---|---|
Död | 10 december 1791[5][2][6] Offenbach am Main[4], Tyskland |
Begravd | Offenbach am Main |
Medborgare i | Polsk-litauiska samväldet |
Sysselsättning | Rabbin, astrolog, heresiarch |
Barn | Eve Frank (f. 1754) |
Redigera Wikidata |
Frank kom i Saloniki i beröring med dönmehs, den självutnämnde frälsaren Sabbathai Zewis till islam från judendomen övergångna anhängare, och blev deras ledare. Han förkunnade, att Messias uppträtt i förkroppsligad efter vartannat i Jesus, Sabbathai och hans efterföljare, sist i Frank själv. Under resor i Polen van Frank många anhängare, frankister, som förkastade Talmud, betraktade den kabbalistiska boken Zohar som sin heliga urkund och trädde i opposition mot den rabbinska judendomen, som lyste dem i bann 1756. Frank och omkring 1.000 av hans anhängare lät döpa sig, men han anklagades av inkvisitionen och hölls 13 år i fängelse. Han levde sedan i Tyskland, omgiven av furstlig prakt. Han var far till Eve Frank, som blev frankismens ledare efter honom.
Kulturella referenser
redigeraJakob Frank är huvudkaraktären i Olga Tokarczuks roman Jakobsböckerna (polska: Księgi Jakubowe) från 2015.
Referenser
redigera- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jacob-Franktopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: frank-jacob, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Jakob_FrankStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: frank-jacob, läst: 12 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, SELIBR-ID: 231975, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Frank, Jakob, vol. 4, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 318.[källa från Wikidata]
- Svensk uppslagsbok – band 10. 1932. sid. 3