Jacques René Hébert
Jacques René Hébert, känd under pseudonymen Père Duchesne, född 15 november 1757 i Alençon, död 24 mars 1794 i Paris, var en fransk tidningsman och politiker.[1]
Hébert sökte med sina tämligen grovkorniga artiklar i det folkliga bladet Le Père Duchesne föra underklassens talan mot den förhatliga kungamakten i Frankrike. Vid kungadömets avskaffade fick han i augusti 1792 plats i kommunen. Här var han en av ledarna för motståndet mot konventet och spelade vid girondens fall 2 juni 1793 en framträdande roll.[2] Hébert, som inom cordelierklubben ledde vänsterflygeln, de s.k. hébertisterna,[1] hade under en tid stort inflytande över den folkliga opinionen. Hébert var även en av de mest drivande bakom dödsdomen mot Marie-Antoinette 1793. Han krävde hennes huvud som ett offer till staten. Enligt källor hade möjligen Marie Antoinette överlevt (fått leva i kloster eller utvisats) utan Héberts starka engagemang i frågan.
Som ledare för hébertisterna förordade Hébert långtgående sociala reformer. Han gjorde sig känd som tillskyndare av dyrkan av "förnuftet" som ersättning för religionen. Efter att i skarpa ordalag ha kritiserat Maximilien de Robespierre i religionsfrågan och sökt vända den folkliga opinionen mot denne, häktades och giljotinerades Hébert våren 1794 efter en närmast parodisk rättegång.[2]
Noter
redigera- ^ [a b] ”Hébert, Jacques René”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jacques-rene-hebert. Läst 30 augusti 2015.
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 841.