Islamisk vetenskap
Islamisk vetenskap eller arabisk vetenskap avser vetenskap i all mening som kan tolkas från Koranens uppmaning: ”Läs!" I snävare mening är det en term inom vetenskapshistoria, som syftar på den vetenskap som utvecklades i den muslimska världen före modern tid.[1]
Historisk bakgrund
redigeraAtt söka kunskap blev maktpåliggande för muslimerna – al-cilm farīda calā kull muslim wa-muslima – och liktydigt med att utforska Guds skapelse. Det unika med islam, till skillnad från de andra två abrahamitiska religionerna, är att någon officiell motsättning mellan tro och vetande aldrig existerat förrän i modern tid. I detta tog man stöd i profeten Muhammeds uttalande: "Det är obligatoriskt för varje man och kvinna att söka kunskap.
Ett antal namnkunniga västerländska vetenskapsmän som Fielding H. Garrison,[2] Bertrand Russell,[3] Abdus Salam och Hossein Nasr menar att modern vetenskap och vetenskaplig metod har i hög grad inspirerats av muslimska lärde som introducerade ett modernt empiriskt, experimentellt och kvantitativt grepp på vetenskaplig utredning. Vissa, i synnerhet Donald Routledge Hill, Ahmad Y Hassan,[4] Abdus Salam,[5] och George Saliba,[6] har omtalat det de åstadkom som en muslimsk vetenskaplig revolution,[7][8] fastän detta inte motsade den traditionella synen på den “vetenskapliga revolutionen”, som fortfarande har stöd bland flertalet lärde.[9][10][11]
Astronomi kom att dominera, till en början oskiljbar från astrologi, tätt följd av matematik och filosofi med etik.[12] Muslimska astronomer kom att förvalta arvet från den antika grekiska vetenskapen och under sen medeltid återbörda denna glömda kunskap till Europa. Hithörande frågor behandlas inom arkeoastronomi.
Ehsan Masood skrev nyligen en bredvidläsningsbok i ämnet[13] i samband med en dokumentärserie på BBC Television 2009 i tre delar presenterade av Jim Al-Khalili, professor i teoretisk fysik vid Surreys universitet.[14]
Noter och referenser
redigera- ^ Sabra, A. I. (2000) "Situating Arab Science: Locality versus Essence," Isis, 87(1996):654-70; reprinted in Michael H. Shank, ed., The Scientific Enterprise in Antiquity and the Middle Ages," (Chicago: Univ. of Chicago Pr.), sid. 215-231.
- ^ Fielding H. Garrison, History of Medicine
- ^ Prof. Osman Bakar (Georgetown University), Islam's Contribution to Human Civilization: Science and Culture, CICs årliga Ottawa middag (2001).
- ^ Ahmad Y Hassan och Donald Routledge Hill (1986), Islamic Technology: An Illustrated History, sid. 282, Cambridge University Press.
- ^ Abdus Salam, H. R. Dalafi, Mohamed Hassan (1994). Renaissance of Sciences in Islamic Countries, p. 162. World Scientific, ISBN 9971-5-0713-7.
- ^ George Saliba (1994), A History of Arabic Astronomy: Planetary Theories During the Golden Age of Islam, sid. 245, 250, 256-257. New York University Press, ISBN 0-8147-8023-7.
- ^ Abid Ullah Jan (2006), After Fascism: Muslims and the struggle for self-determination, "Islam, the West, and the Question of Dominance", Pragmatic Publishings, ISBN 978-0-9733687-5-8.
- ^ Salah Zaimeche (2003), An Introduction to Muslim Science, FSTC.
- ^ Grant, Edward. The Foundations of Modern Science in the Middle Ages: Their Religious, Institutional, and Intellectual Contexts. Cambridge: Cambridge Univ. Pr., 1996.
- ^ Herbert Butterfield, The Origins of Modern Science, 1300-1800.
- ^ Thomas Kuhn, The Copernican Revolution, (Cambridge: Harvard Univ. Pr., 1957), sid. 142.
- ^ Saliba, George (1994). A History of Arabic Astronomy: Planetary Theories During the Golden Age of Islam. New York University Press. ISBN 0814780237
- ^ Ehsan Masood; Science & Islam: A History, Icon Books (2009), Synopsis. ISBN 978-1-84831-040-7.
- ^ Jim Al-Khalili; Pathfinders: The Golden Age of Arabic Science, Allen Lane (Sept 2010), Review Arkiverad 1 november 2010 hämtat från the Wayback Machine.. ISBN 978-1-84614-161-4.
- David King: Islamic Astronomy, i Astronomy before the telscope, ed. Ch. Walker. Brit. Museum P., UK (1999). ISBN 0-7141-2733-7
- Annika Sternö, Leif Stenberg, Bengt Knutsson: Vetenskap och teknik i arabvärlden, STU-info 681-(1988). ISBN 91-7850-253-5.