Inyoka swazicus[2] är en ormart som beskrevs av Schaefer 1970. Inyoka swazicus är ensam i släktet Inyoka som ingår i familjen Lamprophiidae.[3][1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Inyoka swazicus
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljLamprophiidae
SläkteInyoka
Kelly, Branch, Broadley, Barker & Villet, 2011
ArtInyoka swazicus
Vetenskapligt namn
§ Inyoka swazicus
Auktor(Schaefer, 1970)
Synonymer
Lamprophis swazicus[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Arten förekommer i Swaziland och i angränsande områden av Sydafrika. Den har även några små och avskilda populationer i andra delar av östra Sydafrika. Denna orm vistas i bergstrakter och på högplatå mellan 1400 och 1900 meter över havet. Den lever i klippiga savanner och andra gräsmarker. Individerna gömmer sig ofta under stenar eller i bergssprickor.[4] Honor lägger ägg.[1]

Vuxna exemplar är med en längd mindre än 75 cm små ormar. De har små däggdjur och ödlor som föda.[5]

I begränsade områden kan gruvdrift föreställa ett hot. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[4]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Inyoka swazicus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 18 oktober 2020.
  2. ^ Schaefer, N. (1970) A new species of House Snake from Swaziland, with notes on the status of the two Genera Lamprophis and Boaedon., Ann. Cape Prov. Mus. (nat.Hist.) 8 (14): 205-208.
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lamprophis+swazicus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b] Maritz, B. 2017 Inyoka swazicus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 oktober 2020.
  5. ^ Mattison, Chris (2015). ”Inyoka” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 177. ISBN 978-3-8310-3145-0