Vitsvansmangust

Vitsvansmangust (Ichneumia albicauda) är ett rovdjur i familjen manguster som förekommer i Afrika och på den Arabiska halvön.

Vitsvansmangust Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Rovdjur Carnivora
Familj	Manguster Herpestidae
Släkte	Ichneumia Geoffroy-Saint-Hilaire, 1837
Art	Vitsvansmangust I. albicauda
Vetenskapligt namn
§ Ichneumia albicauda
Auktor	G. Cuvier, 1829
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Kännetecken

Med en kroppslängd av 47 till 71 centimeter, en svanslängd mellan 36 och 47 centimeter och en vikt mellan 1,8 och 5,2 kilogram tillhör vitsvansmangusten de större arterna i familjen. Djurets underpäls är vit- eller gulaktig men med de framskjutande svarta täckhåren har mangusten ett gråaktigt utseende. Extremiteterna är från knäna neråt svarta. Djuret fick sitt namn efter den yviga svansen som i bakre delen är vit men hos vissa individer är svansen svart.

Utbredning och habitat

Vitsvansmangust finns i stora delar av Afrika från Senegal och södra Egypten till norra Namibia och östra Sydafrika. De undviker däremot stora skogs- och ökenområden. Arten förekommer även i södra hälften av Arabiska halvön. Habitatet utgörs vanligen av savann och annat gräsland, samt växtrika skogskanter och floddalar.

Levnadssätt

Djuret är aktivt på natten och vilar på dagen i bon som lämnads av jordpiggsvin eller jordsvin. Varje individ lever ensam och hanar försvarar sitt revir mot artfränder. Honornas territorier kan överlappas.

Födan utgörs huvudsakligen av insekter men mangusten äter även ormar, andra ryggradsdjur och frukter.

Födelsen sker under de blöta årstiderna och per kull föds mellan ett och fyra ungdjur. Det uppskattas att dräktigheten varar i 60 dagar. Ungdjuren är vid ungefär nio månaders ålder självständiga.

Vitsvansmangusten och människor

Denna mangust har ett vitsträckt utbredningsområde och räknas inte som hotad art. I vissa regioner har den ett dåligt rykte på grund av att den dödar tamhöns.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar

• Ytterligare informationer på engelska med bild