Hmong-mienspråk

Hmong-mienspråk eller Miao-yaospråk är en språkfamilj i Sydostasien. Historiskt talas språken främst i södra Kina, men under de senaste seklerna har deras talare trängts ut av hankineser och finns numera även i Laos, Myanmar, Thailand och Vietnam. Typologiskt liknar språken de sinotibetanska språken;^[1] de har tidigare räknats dit men betraktas nu som en självständig familj. Ibland inkluderas de bland de austriska språken.

Miao och yao är de kinesiska namnen för de två huvudgrenarna i familjen, men hmong och mien har blivit mer vedertagna namn utanför Kina.

Klassifikation

Familjen inkluderar 35 språk.^[2] De kan klassificeras enligt nedan:

Hmong- (Miao-)språk
- ? 'Gelo'
- Nordlig hmong
  - Xiangxi-miao (röd miao)
- Västlig hmong
  - Libo-miao
  - Weining-miao
  - Yi-miao
  - Egentlig hmong (inkluderar hmong njua (blå/grön miao), hmong daw (vit miao) och Magpie Miao)
- Central hmong
  - Qiandong-miao (svart miao)
  - Longli-miao
- Östlig Guizhou
- Patengic
  - Pa-Hng
  - Yongcong

Mien- (Yao-)språk
- Biao-Jiao
- Mian-Jin
  - Biao-Mon
  - Iu-Mien
  - Kim-Mun
- Zaomin

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hmong–Mien languages, 26 januari 2009.

Noter

^ Goddard, Cliff; The Languages of East and Southeast Asia: An Introduction; p. 36. ISBN 0199248605
^ Hmong-Mien Language Family Tree on Ethnologue

Vidare läsning

Paul K. Benedict (1942). "Thai, Kadai and Indonesian: a new alignment in south east Asia." American Anthropologist 44.576-601.
Paul K. Benedict (1975). Austro-Thai language and culture, with a glossary of roots. New Haven: HRAF Press. ISBN 0875363237.
Enwall, J. (1995). Hmong writing systems in Vietnam: a case study of Vietnam's minority language policy. Stockholm, Sweden: Center for Pacific Asian Studies.
Enwall, J. (1994). A myth become reality: history and development of the Miao written language. Stockholm East Asian monographs, no. 5-6. [Stockholm?]: Institute of Oriental Languages, Stockholm University. ISBN 9171532692
Lombard, S. J., & Purnell, H. C. (1968). Yao-English dictionary.
Lyman, T. A. (1979). Grammar of Mong Njua (Green Miao): a descriptive linguistic study. [S.l.]: The author.
Lyman, T. A. (1974). Dictionary of Mong Njua: a Miao (Meo) language of Southeast Asia. Janua linguarum, 123. The Hague: Mouton.
Lyman, T. A. (1970). English/Meo pocket dictionary. Bangkok, Thailand: German Cultural Institute, Goethe-Institute.
Purnell, H. C. (1965). Phonology of a Yao dialect spoken in the province of Chiengrai, Thailand. Hartford studies in linguistics, no. 15.
Smalley, W. A., Vang, C. K., & Yang, G. Y. (1990). Mother of writing: the origin and development of a Hmong messianic script. Chicago: University of Chicago Press. ISBN 0226762866
Smith, P. (1995). Mien-English everyday language dictionary = Mienh in-wuonh dimv nzangc sou. Visalia, CA: [s.n.].

[1] Goddard, Cliff; The Languages of East and Southeast Asia: An Introduction; p. 36. ISBN 0199248605

[2] Hmong-Mien Language Family Tree on Ethnologue

[1]

[2]