Hilding Hallgren
Henry Hilding Hallgren, född 31 maj 1889 i Stockholm, död 5 november 1959 i Stockholm, var en svensk fabrikör samt fotbollsspelare och ledare.
Hallgren var fotbollsmålvakt och en av de drivande bakom föreningen Eriksdals IF som grundades 1903. När föreningen 1911 gick upp i Johanneshofs IF följde Hallgren med. Han spelade under sin karriär i ”Stockholms Serien” och i ”Mellansvenska Serien” och var aktuell för landslagstruppen inför OS i Stockholm 1912 men råkade ut för en handskada och avslutade sin spelarkarriär.
Parallellt med sin spelarkarriär var han aktiv som fotbollsledare, redan som 17-åring blev han ordförande i Eriksdals IF och han var sedan även aktiv som ledare inom både Johanneshofs IF och Hammarby IF. Inom Hammarby var han bland annat ordförande för fotbollssektionen 1919-1924. Karriären fortsatte även på förbundsnivå – först inom Stockholms Fotbollsförbund från 1906, därefter inom Svenska Fotbollsförbundet från 1924 bland annat som ordförande för det Verkställande Utskottet (VU), Allsvenska seriekommitténs ordförande[1] och slutligen även från 1924 och framåt som ledamot i Riksidrottsförbundet.
Hallgren var även ordförande i AB Fotbollsstadion 1936 och framåt som arbetade för skapandet av Råsunda Fotbollsstadion. Hallgren var också i rollen som ordförande i VU med och tog beslut kring instiftandet av priset ”Guldbollen” 1946 och var även del av juryn.[2]
Källor redigera
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
- Hammarby en klubbhistoria 1897-1997, Strömbergs Bokförlag
- Hammarby Fotboll 100 år 1915-2015, Idrottsförlaget
Noter redigera
- ^ ”Timmar från Allsvenskan | ifkdb.se”. ifkdb.se. https://ifkdb.se/artikel/timmar-fran-allsvenskan. Läst 4 mars 2021.
- ^ ”Glömda skriften som kunde rånat Zlatan: ”Väldigt svävande””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/OnbrPb. Läst 26 februari 2021.