Henrik V (tysk-romersk kejsare)

tysk kung 1106-1125, tysk-romersk kejsare 1111-1125
(Omdirigerad från Henrik V, tysk-romersk kejsare)

Henrik V av Sachsen, född 1086, död 1125, tysk kung 1106-1125, tysk-romersk kejsare 1111–1125. Han var son till Henrik IV och Bertha av Turin och gift med Matilda av England.

Henrik V
Henry V of Germany.jpg
Född1086
GoslarTyskland
Död1125 (38 år)
UtrechtNederländerna
BegravdDomkirken i Utrecht och Speyers domkyrka
MedborgarskapTysk-romerska riket
Befattning
Italiens president (1098–1125)
Romersk kung (1099–1125)
Tysk-romersk kejsare (1111–1125)
MakaMatilda av England
(g. 1114–1125)[1][2]
FöräldrarHenrik IV[1]
Bertha av Savojen[1]
Heraldiskt vapen
Shield and Coat of Arms of the Holy Roman Emperor (c.1200-c.1300).svg
Redigera Wikidata
Henrik V (t.h.) tillsammans med sin far.

Henrik tvingade sin far att abdikera, men fortsatte faderns politik mot kyrkan, den så kallade investiturstriden. Han försökte återvinna kungadömets makt över de andliga ämbetena genom att tvinga påven Paschalis II till en uppgörelse (den 4 februari 1111). Enligt uppgörelsen avstod kungen från investituren, men återtog från de tyska kyrkorna alla de besittningar och höghetsrättigheter som de hade erhållit sedan Karl den stores tid.[3] Då biskoparna vägrade att godta denna uppgörelse, och påven inte kunde tvinga dem att göra det, återfordrade konungen investituren, fängslade den motspänstige påven och tvingade honom till en ny uppgörelse (i april 1111). Enligt denna erkände påven kejsarens rätt till investitur och förband sig dessutom att inte bannlysa honom.[3]

Men när kejsaren några år senare i en strid med upproriska furstar hade lidit ett svårt nederlag (slaget vid Welfesholz den 11 februari 1115) erkändes även i Tyskland den bannlysning som en burgundisk biskop hade uttalat över kejsaren med tillstånd av påven, som fann detta förenligt med sin tidigare edliga försäkran.[4]

Genom konkordatet i Worms 1122 måste Henrik slutligen medge fria biskopsval i Tyskland, Burgund och Italien. Dock skulle valet äga rum i kungens eller hans ställföreträdares närvaro, och vid stridiga val skulle han ha avgörandet i sin hand. I Tyskland hade han dessutom veto gentemot misshagliga prelater i det att ingen biskop fick vigas om inte kungen innan dess hade förlänat honom insignierna (det vill säga meddelat honom investitur).[4]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ The Peerage person-ID: p10205.htm#i102046, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”169 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0197.html. Läst 25 juni 2021. 
  4. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”170 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0198.html. Läst 25 juni 2021. 
Företrädare:
Henrik IV
Tysk-romersk kejsare
11111125
Efterträdare:
Lothar III