Wikipedia

Hemagglutinin

Inom molekylärbiologi är hemagglutinin receptorbindande membranfusionsglykoproteiner som produceras av virus i familjen Paramyxoviridae och ett ämne som får blodet att koagulera (agglutinera). Antikroppar av typen IgM är välkända hemagglutininer.[1] Även lektiner kan ha en agglutinerande funktion.[2] Hemagglutininer är ansvariga för att binda till receptorer på röda blodkroppar för att initiera viral bindning och infektion.[3] Agglutinationen av röda blodkroppar uppstår när antikroppar på en cell binder till de på andra celler, vilket orsakar amorfa aggregat av klumpade celler.

Illustration som visar influensavirus som fäster till cellmembranet via ytproteinet hemagglutinin.

Hemagglutininer känner igen glykokonjugat på cellytan som innehåller sialinsyra på ytan av röda blodkroppar hos värdarna med låg affinitet och använder dem för att komma in i värdcellernas endosom.[4] I endosomen aktiveras hemagglutininer vid ett pH på 5 - 6,5 för att genomgå konformationsförändringar som möjliggör viral vidhäftning genom en fusionspeptid.[5]

Agglutination och hemagglutininer upptäcktes av virologen George K. Hirst 1941. Alfred Gottschalk bevisade 1957 att hemagglutininer binder ett virus till en värdcell genom att fästa till sialinsyror på kolhydratsidokedjor av cellmembranglykoproteiner och glykolipider.[6]

Typer redigera

  • Influensahemagglutinin eller hemagglutinin: ett homotrimert glykoprotein som finns på ytan av influensavirus som är ansvarigt för deras smittsamhet.[7]
  • Mässlingshemagglutinin: ett hemagglutinin som produceras av mässlingsviruset[8] som kodar för sex strukturella proteiner, varav hemagglutinin och fusion är ytglykoproteiner som är involverade i bindning och inträde.[9]
  • Parainfluensa hemagglutinin-neuraminidas: en typ av hemagglutinin-neuraminidas som produceras av parainfluensa som är nära förknippad med både mänskliga och veterinära sjukdomar.[10]
  • Påssjuka hemagglutinin-neuraminidas: ett slags hemagglutinin som påssjukaviruset (MuV) producerar, vilket är det virus som orsakar påssjuka.[11]
  • PH-E-formen av phytohaemagglutinin.

Struktur redigera

Hemagglutininer är små proteiner som sticker ut från virusmembranets yta som 135 Å långa spikar med en diameter på 30-50 Å.[12] Varje spik består av tre identiska monomerunderenheter, vilket gör proteinet till en homotrimer. Dessa monomerer är bildade av två glykopeptider, HA1 och HA2, och kopplade av två disulfidpolypeptider inklusive membrandistal HA1 och den mindre membranproximala HA2. Röntgenkristallografi och spektroskopi användes för att identifiera att majoriteten av proteinstrukturerna består av a-spiralformade proteiner.[12] Utöver den homotrimera kärnstrukturen har hemagglutininer fyra underdomäner: den membran-distala receptorbindande R-subdomänen, den vestigiala domänen E, som fungerar som ett receptorförstörande esteras, fusionsdomänen F och membranankarunderdomänen M. Den senare bildar elastiska proteinkedjor som länkar hemagglutinin till ektodomänen.[13]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hemagglutinin, 22 mars 2022.

Noter redigera

  1. ^ NationalEncyklopedin, åttonde bandet. Bra Böcker. 1992. ISBN 91-7024-619-X 
  2. ^ NationalEncyklopedin, tolfte bandet. Bra Böcker. 1993. ISBN 91-7024-619-X 
  3. ^ Nobusawa, E. (October 1997). ”[Structure and function of the hemagglutinin of influenza viruses”]. Nihon Rinsho. Japanese Journal of Clinical Medicine 55 (10): sid. 2562–2569. ISSN 0047-1852. PMID 9360372. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9360372/. 
  4. ^ Bangaru, Sandhya; Lang, Shanshan; Schotsaert, Michael; Vanderven, Hillary A.; Zhu, Xueyong; Kose, Nurgun; Bombardi, Robin; Finn, Jessica A.; et al. (2019). ”A Site of Vulnerability on the Influenza Virus Hemagglutinin Head Domain Trimer Interface” (på engelska). Cell 177 (5): sid. 1136–1152.e18. doi:10.1016/j.cell.2019.04.011. PMID 31100268. 
  5. ^ Medeiros, R.; Escriou, N.; Naffakh, N.; Manuguerra, J. C.; van der Werf, S. (2001-10-10). ”Hemagglutinin residues of recent human A(H3N2) influenza viruses that contribute to the inability to agglutinate chicken erythrocytes”. Virology 289 (1): sid. 74–85. doi:10.1006/viro.2001.1121. ISSN 0042-6822. PMID 11601919. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11601919/. 
  6. ^ Henry, Ronnie; Murphy, Frederick A. (October 2018). ”Etymologia: Hemagglutinin and Neuraminidase”. Emerging Infectious Diseases 24 (10): sid. 1849. doi:10.3201/eid2410.ET2410. 
  7. ^ CDC (2021-11-02). ”Types of Influenza Viruses” (på amerikansk engelska). Centers for Disease Control and Prevention. https://www.cdc.gov/flu/about/viruses/types.htm. 
  8. ^ Hashiguchi, Takao; Maenaka, Katsumi; Yanagi, Yusuke (2011-12-16). ”Measles Virus Hemagglutinin: Structural Insights into Cell Entry and Measles Vaccine”. Frontiers in Microbiology 2: sid. 247. doi:10.3389/fmicb.2011.00247. ISSN 1664-302X. PMID 22319511. 
  9. ^ Pan CH, Jimenez GS, Nair N (August 21, 2014). ”Use of Vaxfectin Adjuvant with DNA Vaccine Encoding the Measles Virus Hemagglutinin and Fusion Proteins Protects Juvenile and Infant Rhesus Macaques against Measles Virus”. Clinical and Vaccine Immunology 15 (8): sid. 1214–1221. doi:10.1128/CVI.00120-08. PMID 18524884. 
  10. ^ Tappert, Mary M.; Porterfield, J. Zachary; Mehta-D'Souza, Padmaja; Gulati, Shelly; Air, Gillian M. (August 2013). ”Quantitative Comparison of Human Parainfluenza Virus Hemagglutinin-Neuraminidase Receptor Binding and Receptor Cleavage”. Journal of Virology 87 (16): sid. 8962–8970. doi:10.1128/JVI.00739-13. ISSN 0022-538X. PMID 23740997. 
  11. ^ Kubota, Marie; Hashiguchi, Takao (2020). ”Large-Scale Expression and Purification of Mumps Virus Hemagglutinin-Neuraminidase for Structural Analyses and Glycan-Binding Assays”. Lectin Purification and Analysis. Methods in Molecular Biology (Clifton, N.J.). "2132". Sid. 641–652. doi:10.1007/978-1-0716-0430-4_55. ISBN 978-1-0716-0429-8. 
  12. ^ [a b] Gamblin, Steven J.; Vachieri, Sébastien G.; Xiong, Xiaoli; Zhang, Jie; Martin, Stephen R.; Skehel, John J. (2021-10-01). ”Hemagglutinin Structure and Activities” (på engelska). Cold Spring Harbor Perspectives in Medicine 11 (10): sid. a038638. doi:10.1101/cshperspect.a038638. ISSN 2157-1422. PMID 32513673. PMC: 8485738. http://perspectivesinmedicine.cshlp.org/content/11/10/a038638. 
  13. ^ Donald J. Benton, Andrea Nans, Lesley J. Calder, Jack Turner, Ursula Neu, Yi Pu Lin, Esther Ketelaars, Nicole L. Kallewaard, Davide Corti, Antonio Lanzavecchia, Steven J. Gamblin, Peter B. Rosenthal, John J. Skehel (Oct 2, 2018). ”Hemagglutinin membrane anchor”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 115 (40): sid. 10112–10117. doi:10.1073/pnas.1810927115. PMID 30224494. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hemagglutinin&oldid=53891591”