Öppna huvudmenyn

En helgonlegend är en legend, det vill säga en berättelse om biografiska händelser i viktiga religiösa personligheters, som helgon, martyrer, profeter liv och leverne. Helgonlegender kan innehålla övernaturliga inslag. I andra kulturer kan begreppet syfta på där förekommande heliga personers levnad. Kan användas synonymt med hagiografi, som dock pekar på ett mer systematiskt nedtecknande av data att kunna tjäna i rituella sammanhang.

Kristna helgonlegenderRedigera

De äldsta kristna helgonlegenderna var skildringar av martyrers död. Två sådana utförliga martyrberättelser finns redan i Nya Testamentet, som skildrar Johannes döparens och Stefanos' avrättningar. Två andra tidiga martyrberättelser är Polykarpos martyrium från mitten av 100-talet, och martyrlegenden om Perpetua och Felicitas. Från och med helgonförklaringen av Martin av Tours började även icke-martyrer bli föremål för vördnad, och det författades helgonlegender även om dem. Helgonlegender författade kort tid efter personens död brukar ha ett högre historiskt källvärde än helgonlegender författade lång tid efter personens död. Helgonlegender författade lång tid efter personens död tenderar också att innehålla en större mängd övernaturliga inslag.

Med tiden uppkom fasta litterära konventioner om hur en formell helgonlegend bör skrivas och vara uppbyggd, exempelvis användning av bibliska paralleller och med postuma underverk skildrade i slutet av legenden. Legenderna om några av apostlarna byggde på sådana nytestamentliga apokryfer som ansågs läromässigt oproblematiska.

Liturgiska brukRedigera

I den medeltida västkyrkan blev det sedvana att läsa dagens helgons legend i den andra tredjedelen av matutin, den bönegudstjänst som, i synnerhet i kloster och katedraler, beds på natten eller i gryningen.

Externa länkarRedigera