Wikipedia

Heimdalsgaldern

en nu förlorad fornnordisk mytologisk dikt

Heimdalsgaldern (fvn Heimdallargaldr eller Heimdalargaldr) var namnet på en nu förlorad mytologisk dikt om guden Heimdall, vilken omtalas av Snorre Sturlasson i Gylfaginning (kapitel 27) och i Skáldskaparmál (kapitel 8). Dikten tycks ha varit författad i jag-form, det vill säga det var ”guden själv” som talade, men endast två rader av kvädet har bevarats. I dessa påstår ”Heimdall” att han föddes av nio mödrar som alla var systrar. En annan lika gåtfull uppgift, som enligt Snorre också kommer från detta kväde, är att Heimdall blev genomborrad av ett manshuvud, och att hans eget huvud kallas ”svärd”.

Utöver detta vet vi ingenting om Heimdalsgalderns innehåll. Det har antagits att diktens versmått har varit galdralag, som var förbehållet magiska kväden.[1]

Källtexterna redigera

Ur Gylfaginning 27 redigera

Och han [Heimdall] säger själv i Heimdalsgaldern:
“Nio mödrars barn är jag,
nio systrars son är jag.”[2]
Ok enn segir hann sjálfr í Heimdalargaldri:
“Níu em ek mœðra mǫgr,
níu em ek systra sonr.”[3]

Ur Skáldskaparmál 8 redigera

Svärdet kallas Heimdals huvud: det berättas att han blev genomborrad av ett manshuvud. Heimdalsgaldern diktades om honom och sedan dess kallas huvudet för Heimdals ödesgivare; mannens ödesgivare är ett namn för svärdet.[4]

Heimdalls huvud heter svärd: det är sagt att han var slagen igenom med ett manshuvud. Därom kvädes i Heimdallargaldern, och sedan kallas huvudet för Heimdalls dödsöde (slutmått) – ty svärd heter “mannens mått”.[5]
Heimdalar hǫfuð heitir sverð; svá er sagt at hann var lostinn manns hǫfði í gǫgnum. Um hann er kveðit í Heimdalargaldri, ok er síðan kallat hǫfuð mjǫtuðr Heimdalar; sverð heitir manns mjǫtuðr.[6]

Ett nyckelord i texten är mjǫtuðr, vilket kan betyda ”det uppmätta”, ”(ödets) mål”, ”dödsöde” eller ”bane”.[7]

Tolkningar redigera

De som oftast har pekats ut som Heimdalls mödrar är de nio jättemör (jǫtna meyjar) som namnges i Hyndluljóð 37.[8] Dessa har man ibland velat identifiera med de nio jättevågor som kallas ”Ägirs döttrar”[9][10] – men deras namn finns i två nästan identiska uppräkningar i Skáldskaparmál, kapitlen 25 och 61, och skiljer sig helt från namnlistan i Hyndluljóð.[9][11] Också andra kvinnokollektiv har nämnts i detta sammanhang, till exempel Njords nio döttrar[10][12] och Menglöds nio tärnor[10][13] (som dock kanske var tio[14]). Gro Steinsland gissar att Heimdalls mödrar kan ha varit de nio urtidsmakter som omtalas i Vǫluspá 2 – men deras namn nämns inte.[10] Det är inte heller klart vad som menas med att Heimdall hade nio mödrar.[9][10]

Lika gåtfullt är det varför Heimdalls huvud kallas svärd. Dog Heimdall då han genomborrades av huvudet, och hur kan han i så fall fortfarande agera i ”det mytologiska nuet”, frågar sig mytforskaren John Lindow. Kanske hade han nio liv – ett för varje moder.[11]

Anne Holtsmark föreslog att dikten om Heimdall inte har handlat om en abstrakt gud utan om ett konkret kultföremål – en gudastötta försedd med ett manshuvud. ”Om man helt konkret tänker sig Heimdal som gränsvakt eller brovakt, ett uppsatt märke eller ett uppbyggt stenröse med ett ’manshuvud’ på toppen, är det möjligt att se myterna om Heimdal som diktning omkring en sådan symbol.”[9]

Men exakt hur de bevarade resterna av Heimdalsgaldern skall tolkas är fortfarande en olöst gåta.

Källor redigera

  1. ^ Åke Ohlmarks, Den okända Eddan (Eddica apocryphica), Gebers 1956, sid 268. Ohlmarks menar att versmåttet framgår av de två bevarade raderna. Oavsett vilket ger diktens titel en fingervisning om versmåttet.
  2. ^ Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, sid 55. ISBN 91-7102-449-2
  3. ^ Anthony Faulkes (red), Snorri Sturluson, Edda Prologue and Gylfaginning, Viking Society for Northern Research, University College, London 2005, sid 26. ISBN 978-0-903521-64-2
  4. ^ Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, sid 114. ISBN 91-7102-449-2
  5. ^ Översättning: Åke Ohlmarks, Snorre Sturlusons Edda, Zindermans förlag 1964, sid 100.
  6. ^ Anthony Faulkes (red), Snorri Sturluson, Edda Skáldskaparmál, vol. 1, Viking Society for Northern Research, University College, London 2007 (1998), sid 19. ISBN 978-0-903521-36-9
  7. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: mjǫtuðr
  8. ^ Vǫluspǫ́ hin skamma, strof 8 (vilket motsvarar Hyndluljóð 37).
  9. ^ [a b c d] Anne Holtsmark, Fornnordisk mytologi: Tro och myter under vikingatiden, Studentlitteratur 1992 (1970), sid 123–126. ISBN 91-44-34621-2
  10. ^ [a b c d e] Gro Steinsland, Fornnordisk religion, Natur & Kultur 2007, sid 247. ISBN 978-91-27-11429-6
  11. ^ [a b] John Lindow, Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press 2001, sid 168f. ISBN 978-0-19-515382-8
  12. ^ Sólarljóð 79–80.
  13. ^ Fjǫlsvinnsmál 38.
  14. ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 232.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Heimdalsgaldern&oldid=51777901”