Heiko Harborth, född 11 februari 1938, i Celle, Tyskland[2] är professor i matematik vid Braunschweigs tekniska universitet sedan 1975 och författare till minst 188 publikationer inom matematik.[2] Han arbetar huvudsakligen inom talteori, kombinatorik och diskret geometri.

Heiko Harborth
Född11 februari 1938 (86 år)
Celle, Tyskland
Bosatt iTyskland
MedborgarskapTyskt
NationalitetTysk
ForskningsområdeMatematik
Alma materBraunschweigs tekniska universitet
DoktorandhandledareHans-Joachim Kanold
Nämnvärda doktorander20[1]
ORCID0000-0002-3994-9438
Känd förTalteori, kombinatorik och diskret geometri
Nämnvärda priserEulermedaljen (2007)
MakaKarin Reisener (1961-1980), Bärbel Peter (1985-)
BarnTvå med Karin Reisener.
Webbplatshttp://www.mathematik.tu-bs.de/harborth/

Karriär

redigera

Harborth har varit instruktör eller professor vid Braunschweigs tekniska universitet sedan han studerade där och fick sin doktorsexamen 1965 under Hans-Joachim Kanold.[1]

Harborth är medlem av New York Academy of Sciences, Braunschweigische Wissenschaftliche Gesellschaft, Institute of Combinatorics and its Applications och många andra matematiska sällskap.

Harborth sitter för närvarande i redaktionerna för Fibonacci Quarterly, Geombinatorics, Integers: Electronic Journal of Combinatorial Number Theory. Han tjänstgjorde 1988 - 2001 som redaktör för Mathematische Semesterberichte.

Harborth delade 2007 Eulermedaljen med Stephen Milne.

 
Harborthgrafen.

Harborths forskning sträcker sig över kombinatorik, grafteori, diskret geometri och talteori.

År 1986 presenterade Harborth den graf som kom att bära hans namn: Harborthgrafen. Den är den minsta kända 4-reguljära tändsticksgrafen, med sina 52 noder och 102 kanter.[3]

Inom talteorin har Stolarsky–Harborthkonstanten uppkallats efter honom och Kenneth Stolarsky[4].

Privatliv

redigera

Habort gifte sig med Karin Reisener och fick två barn med henne. Han blev änkling 1980. Han gifte om sig med Bärbel Peter 1985 och har härigenom även tre styvbarn.[2]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Math Genealogy Project, http://genealogy.math.ndsu.nodak.edu/. Hämtad 28 november 2014.
  2. ^ [a b c] Harborths webbplats: [1] Arkiverad 5 september 2014 hämtat från the Wayback Machine. . Hämtad 28 november 2014.
  3. ^ Weisstein, Eric W. (2009), ”Harborth Graph”, From MathWorld—A Wolfram Web Resource: http://mathworld.wolfram.com/HarborthGraph.html 
  4. ^ Weisstein, Eric W., "Stolarsky-Harborth Constant", MathWorld. (engelska)