Harlemrenässansen, även New Negro eller Black Renaissance, är en benämning på den period av blomstrande kulturell aktivitet som ägde rum i New York-stadsdelen Harlem mellan världskrigen, det vill säga från tidigt 1920-tal till tidigt 1930-tal. Rörelsens förgrundsgestalter var diktare, författare, intellektuella och musiker, som Duke Ellington, Billie Holiday och Josephine Baker, vilka här lade grunden till sina internationella karriärer.[1] Harlemrenässansen kännetecknades av en tro på att konst skulle kunna ha en effekt på sociala missförhållanden.[2] Rörelsen var inflytelserik på den pågående afrikansk-amerikanska medborgarrättskampen och bidrog till en stärkt självkänsla och identitet hos svarta i USA.

Rörelsen dog ut någon gång kring 1930, men forskarna tvistar om vilka orsakerna till detta var, men troligtvis var det ett radikalt förändrat samhällsklimat på grund av den stora depressionen.[2]

KällorRedigera