Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med haplogrupp N (mtDNA) som är en haplogrupp för mitokondriellt DNA.
Geografisk utbredning av haplogrupp N.

Haplogrupp N-M231 (Y-DNA) är en haplogruppY-kromosomen, med spridning framför allt i norra Eurasien, som i likhet med övriga haplogrupper är av intresse för populationsgenetiska studier. Haplogrupp N-M231 återfinns i olika undergrupper med spridning i norra Ryssland, Baltikum, Finland och norra Skandinavien.[1]

Innehåll

UrsprungRedigera

Haplogrupp N-M231 är en undergrupp till haplogrupp N0 och av allt att döma har haplogruppen utvecklats i Kina för 34.000-36.000 år sedan.[2] Ur N-M321 uppstod för mellan 15.000 och 20.000 år sedan haplogrupp N1c (L729) någonstans i Kina eller Indokina.[3] Både N-M231 och N1c (L729) är vanliga i undersökta individer i Kina och Manchuriet under yngre stenålder och bronsålder. Bland individer från Xueshankulturen i Kina, daterade till mellan 1.600 f. Kr. och 900 f. Kr., tillhörde 41 % av skeletten haplogrupp N1c1 (Tat), en undergrupp till N1c (L729) och övergrupp till de flesta genetiska varianter av haplogrupp N som idag återfinns i Europa härstammar från senneolitiska kulturer i Kina. Dess utbredningsområde följer till stor del med fynd vad som kan påträffas från den kamkeramiska kulturen som kom till nordöstra östersjöområdet för mellan 5000 - 7000 år sedan. En individ från en kamkeramisk boplats i närheten av Smolensk, daterad till omkring 2.500 f. Kr. har visats tillhöra haplogrupp N1c (L729).[3]

FördelningRedigera

Haplogroup N-M231 och dess undergrupper (bl.a. N1c1/N-M178) har en bred geografisk spridning i hela norra Eurasien, och det har också observerats ibland inom andra områden, bland annat Sydostasien, Stilla havet, Sydvästasien och Sydeuropa. Dess högsta frekvens inträffar bland finska och baltiska folk (50-60%) i norra Europa, Ob-ugriska och andra nordliga samojediska folk i nordvästra Sibirien. Avsaknaden av haplogrupp N i Amerika indikerar att den spreds över Asien efter Beringlandbryggan försvann.

Ruriks DNA?Redigera

Sedan 2006 har det pågått en undersökning av DNA från ättlingar inom ryska furstesläkter som alla har en dokumenterad eller påstådd härstamning från Rurik, som prinsarna Shahovskoy, Gagarin, Kropotkin, Putyatin och Lobanov-Rostovsky m.fl.[4][5][4][5] Resultatet visade att de alla delar den gemensamma haplogruppen N1c1 (N-M178) och en specifik Östersjöfinsk undergren, kallad N1c1a1a1a (L550) med SNP Y10932, eller än mer specifikt N1c1a1a1a2 (Y4339). N1c1a1a1a förekommer mest i Finland, och till en viss grad även i Skandinavien.[6][1] I Sverige är N1c1a1a1a och dess undergrenar mest framträdande i Stockholm (4.7%), Västmanland (4%) och Södermanland (3%).[7]

KällorRedigera