Hantavirus
Hantavirus utgör en virusfamilj med cirka 95–110 nm stora sfäriska till ovala lipidhöljeförsedda RNA-virus[1]. Flera av virusarterna är zoonoser som naturligt finns framför allt bland gnagare som möss, råttor och sorkar. Människor smittas tillfälligtvis vid kontakt med djurlämningar som urin, avföring, direktkontakt och i vissa fall via vektorer som insekter.
| 'Hantavirus | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Stam | Negarnaviricota |
| Familj | Hantaviridae |
| Släkte | Orthohantavirus |
| Art | Hantaan orthohantavirus, typart |
| Grupp | |
| Grupp V(-)ssRNA | |
Taxonomi redigera
Enligt 2018 års taxonomirevision ingår hantavirus i familjen Hantaviridae inom ordningen Bunyavirales. Familjen består i sin tur av fyra släkter varav Orthohantavirus är den största med 35 arter[2]. Antalet arter förväntas öka i och med upptäckten av nya virus och taxonomin kan komma att justeras ytterligare.
Sjukdomar redigera
Man känner till att ett tiotal hantavirusarter kan orsaka sjukdom hos människa. Hantavirusarterna bedöms i huvudsak vara värdspecifika, det vill säga att de normalt bara finns hos en värddjurart. De smittade djuren förefaller inte få allvarliga symtom utan det är först då smittämnet förs över till en annan djurart eller människan, som de individerna insjuknar.
Sjukdomarna hos människa indelas kliniskt i två grupper efter vilka organ som i huvudsak drabbas[3].
- hemorragisk feber med renalt syndrom (HFRS) som drabbar njurarna och orsakar inre blödningar i hud och slemhinnor
- hantavirusorsakat lungsyndrom (HPS) orsakar allvarliga lungskador följt av chock och med dödlighet upp till mellan 35 och 50 %.
HFRS-sjukdomarna förekommer framför allt i Eurasien medan HPS-sjukdomarna är utbredda över Amerika från Kanada till Argentina.
Puumalavirus finns i Skandinavien och orsakar sorkfeber, som är en mild variant av HFRS medan andra som den Hantaanvirusorsakade östasiatiska Korean hemorragic fever (svenskt namn saknas) är mycket allvarliga HFRS-sjukdomar.
Inkubationstid redigera
Inkubationstiden är för HRFS vanligen 2–4 veckor, men kan vara så kort som några dagar eller så lång som 2 månader. Inkubationstiden för HPS är ofullständigt känd, men bedöms falla inom samma tidsram[4].
Referenser redigera
- ^ Fulhorst, Charles F.; Bowen, Michael D. (2011). ”Hantaviruses”. i Versalovic James et al. (på engelska). Manual of Clinical Microbiology. 10th Edition. Washington DC, USA: ASM Press. sid. 1504-09. ISBN 978-1-55581-463-2
- ^ ”Virus Taxonomy: 2017 Release, kap. Order: Bunyavirales” (på engelska). International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV). https://talk.ictvonline.org/taxonomy/. Läst 7 juli 2018.
- ^ ”Sjukdomsinformation om hantavirusinfektion”. Folkhälsomyndigheten, Solna. https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/hantavirusinfektion/. Läst 7 juli 2018.
- ^ Rollin P. E. et al. (2015). ”Hantaviral diseases”. i David L. Heyman. Control of Communicable Diseases Manual. Washington DC, USA: American Public Health Association. sid. 245-49. ISBN 978-0-87553-018-5