Handpåläggning är den handling då en person lägger händerna på någons kropp med avsikten att överföra andlig eller helande kraft. Det är ursprungligen en judisk ceremoni som upptagits av kristendomen.[1]

Handpåläggning vid biskopsvigning i apostolisk succession genomförs.

Handpåläggning inom kristendomen

redigera

Handpåläggning som kristen praktik kan härledas ur ett antal nytestamentliga texter, såsom Mark 5:23; 16:18; Matt 9:18; Luk 4:40 och Apg 9:12. Den förekommer framför allt vid bön för sjuka, men även i vissa ceremonier knutna till gudstjänsten. I Svenska kyrkan sker handpåläggning vid dop, konfirmation; mottagning och sändning av medarbetare eller kyrkvärd;[2] samt präst-, diakon- och biskopsvigning. Det sker även vid samma riter i romersk-katolska kyrkan, östlig kristendom och anglikanska kyrkogemenskapen, men inom katolsk och anglikansk kristendom kan vigning bara utföras av en biskop i den apostoliska successionen.

Inom pingströrelsen används handpåläggning vid bön för helande genom den Helige Ande och smörjelse av sjuka.[3]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, ISBN 9152602974
  2. ^ ”Kyrkoordning för Svenska kyrkan”. Svenska kyrkan. 1 januari 2024. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=2675221&ptid=. Läst 8 oktober 2024. 
  3. ^ ”Laying on of Hands and Anointing the Sick with Oil” (på engelska). Assemblies of God. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161029112701/http://ag.org/top/beliefs/topics/gendoct_12_sick.cfm. Läst 18 oktober 2019.