Wikipedia

Hain-cykeln

serie noveller och romaner av Ursula K. Le Guin

Hain-cykeln är en löst ihophållen serie av noveller och romaner av Ursula K. Le Guin. Sviten ska inte ses som en cykel i egentlig mening, eftersom varje bok är fristående. Ursula K. Le Guin själv ville inte beskriva romanerna som en del i någon egentlig cykel. Hon medger att det fanns ett visst samband mellan dem.[1] Däremot menar hon att det inte finns någon tydlig tidslinje och att det finns många inkonsekvenser mellan berättelserna.[2]

Hain-cykeln
FörfattareUrsula K. Le Guin
OriginaltitelHainish cycle
OriginalspråkEngelska
ÖversättareTorkel Franzén, Mats Dannewitz Linder, Lena Jonsson mfl
LandUSA
GenreScience fiction
Antal band7

Handling redigera

Cykeln har fått sitt namn efter planeten Hain, som i Hainsvitens alternativa verklighet är den planet mänskligheten uppstod på. Mänskligheten har sedan spritts till omkring 80 andra planeter, inklusive vårt Jorden. Dessa är förenade i ett FN-liknande förbund kallat Ekumenen.[3][4] Befolkningen på de olika planeterna skiljer sig tämligen påtagligt, rent genetiskt, från varandra. I romanen Mörkrets vänstra hand är de lokala människorna asexuella varelser, som endast under några få dagar varje månad blir könsvarelser, med ett slumpstyrt kön. Alla människor kan bli gravida.[4] I romanen Exilplaneten har den lokala befolkningen, som har avlägsnat sig kraftigt från den mänskliga huvudgruppen och inte tillhör Ekumenen, gula, kattliknande ögon, och betydligt ljusare hy än huvudgruppen.[5] I Mörkrets vänstra hand antyds det tämligen klart att skillnaderna mellan de mänskliga varelserna på de olika planeterna är en följd av genetiska experiment från Hainfolkets sida.[4]

Översatta verk ur Hain-cykeln redigera

  • De obesuttna / Shevek, är den bok som ligger närmast vår tid. Jorden har genomgått en ekologisk kollaps. Människan har spritt sig till andra planeter och förlorat kontakten med varandra på grund av de enorma avstånden mellan värdarna. Vetenskapsmannen Shevek utvecklar en kommunikationsapparat, ansibeln, som gör det möjligt att skicka information snabbare än ljuset och därför gör det möjligt för människorna att åter igen kommunicera mellan värdarna. Utgavs första gången på svenska 1976 under namnet Shevek, och nyutgavs som De obesuttna 2019. Båda versionerna är översatta av Gunnar Gällmo. I nyutgåvan finns också novellen Dagen före revolutionen i översättning av Mats Dannewitz Linder. [6][7]
  • Där världen heter skog. Informationsutbytet via ansibeln har lett till att ett världarnas förbund har bildats. Förbundet domineras av den äldsta civiliserade rasen Haine, som bedriver hård exploatering av närliggande världar. Översatt av Mona Eriksson.[8]
  • Rocannons planet. Människorna i förbundet lär sig tankeöverföring samtidigt som förbundet rustar på grund av att en avlägsen civilisation hotar att invadera. Översatt av Sven Christer Swahn.[9]
  • Exilplaneten. Människorna kan telepati men håller på att förlora kontrollen över förmågan. Samtidigt tappar förbundet kontakten med andra världar. Något har hänt. Översatt av Gunnar Gällmo. [10]
  • Illusionernas stad. Utomgalaktiska Shing har försökt invadera men besegrats, vilket lägger grunden för en ny förening mellan världarna. Översatt av Lena Jonsson.[11]
  • Mörkrets vänstra hand. Ekumenen, ett förbund för vetenskapligt utbyte, har bildats och de mänskliga raserna börjar nu åter knyta band mellan varandra över de oändliga avstånden. Översatt av Torkel Franzén. [12]
  • Berättelsen är världens språk. Utspelar sig i slutet av Hain-cykeln och kretsar kring teman som religion, kultur, språk och snabb modernisering/exploatering. Översatt av Kristian Holmgren[13]
  • Koyot-kvinnan och andra djurväsenden. Novellsamling utgiven 1992. Innehåller två noveller som utspelar sig i Hain-cykeln. Översatt av Lena Fries-Gedin. [14]

Ännu oöversatta verk redigera

Le Guins skrivit ett flertal andra noveller som utspelar sig i Hain-världen. Fyra av dessa noveller finns samlade i boken Four Ways to Forgiveness.[15]

Library of America gav 2017 ut de samlade verken om Hain i boxen Hainish Novels & Stories. Den innehåller två volymer. I den finns även en tidigare inte utgiven novell vid namn Old music and the slave women. Novellsamlingen Four ways to forgiveness blir här därför Five Ways to Forgiveness.[16][17]

Källor redigera

  1. ^ Ursula K. Le Guin (26 februari 2017). ”FAQ (Frequently Asked Questions)” (på engelska). Ursula Kroeber Le Guins hemsida. Arkiverad från originalet den 28 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180128072443/http://www.ursulakleguin.com/FAQ_Questionnaire5_01.html#EkumenBooks. Läst 28 januari 2018. 
  2. ^ Le Guin, Ursula K. (2017). Hainish novels and stories 01. sid. xi-xii. ISBN 978-1-59853-538-9. http://libris.kb.se/bib/s3qd35qdqp5cpcwc. Läst 29 december 2020 
  3. ^ ”Hainish Encyclopedia” (på engelska). Le Guin's World. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120829024909/http://hem.passagen.se/peson42/lgw/hain.html. Läst 28 januari 2017. 
  4. ^ [a b c] Le Guin, Ursula (1991) [1969]. ”7. The Question of Sex” (på engelska). The Left Hand of Darkness. Futura Orbit (Macdonald & Co). sid. 81–87. ISBN 0 7088 8081 9 
  5. ^ Le Guin, Ursula (1966) (på engelska). Planet of Exile. Ace Books. sid. 5–7, 26–29. ISBN 0 441 66957 3 
  6. ^ Le Guin, Ursula K. (1976). Shevek : [en roman]. ISBN 978-91-7300-262-2. http://libris.kb.se/bib/7632918. Läst 29 december 2020 
  7. ^ Le Guin, Ursula K. (1989). Shevek : en berättelse om två världar ([Ny utg.]). ISBN 978-91-29-59625-0. http://libris.kb.se/bib/832508. Läst 29 december 2020 
  8. ^ ”LIBRIS - Där världen heter skog”. libris.kb.se. http://libris.kb.se/bib/12556929. Läst 29 december 2020. 
  9. ^ Le Guin, Ursula K. (1981). Rocannons planet. Berghs SF-serie. Bergh. ISBN 978-91-502-0625-8. http://libris.kb.se/bib/7401076. Läst 29 december 2020 
  10. ^ Le Guin, Ursula K. (1978). Exilplaneten : [roman]. Delta science fiction. Delta. ISBN 978-91-7228-158-5. http://libris.kb.se/bib/7626656. Läst 29 december 2020 
  11. ^ Le Guin, Ursula K., 1929-; Efterord: John_Henri Holmberg (1980 ;). Illusionernas stad. Kindberg. sid. 152-153. ISBN 91-85668-13-3. OCLC 185887543. https://www.worldcat.org/oclc/185887543. Läst 22 december 2020 
  12. ^ Le Guin, Ursula K. (1975). Mörkrets vänstra hand. ISBN 978-91-7008-443-0. http://libris.kb.se/bib/7589513. Läst 29 december 2020 
  13. ^ ”The Telling” (på engelska). Wikipedia. 2020-12-13. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Telling&oldid=994008717. Läst 23 december 2020. 
  14. ^ Le Guin, Ursula K. (1992). Koyot-kvinnan och andra djurväsen. ISBN 978-91-29-62030-6. http://libris.kb.se/bib/7237100. Läst 29 december 2020 
  15. ^ ”Four Ways to Forgiveness” (på engelska). Wikipedia. Tillägg av noveller och länk.. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Four_Ways_to_Forgiveness&oldid=976093830. Läst 22 december 2020. 
  16. ^ Le Guin, Ursula K. (2017). Hainish novels and stories 01. ISBN 978-1-59853-538-9. http://libris.kb.se/bib/s3qd35qdqp5cpcwc. Läst 29 december 2020 
  17. ^ Le Guin, Ursula K. (2017). Hainish novels & stories Volume two. ISBN 978-1-59853-539-6. http://libris.kb.se/bib/p0m91zcfm562j1r8. Läst 29 december 2020 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hain-cykeln&oldid=50543934”