Höstgökbi
Höstgökbi (Nomada roberjeotiana) är en biart som beskrevs av Georg Wolfgang Franz Panzer 1799.[1][2] Den ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Höstgökbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Gökbin Nomada |
| Art | Höstgökbi Nomada roberjeotiana |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nomada roberjeotiana | |
| Auktor | Panzer, 1799 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Ett avlångt bi med övervägande svart huvud och antenner som är rödgula på undersidan och mörkare på ovansidan. Hos honan är käkarna, större delen av munskölden (clypeus), överläppen (labrum)[a], kanterna på ögonen och underdelen av ansiktet rödaktiga. Hos hanen är istället motsvarande områden (utom överläpp, men inkluderande panna och antennfästen) gula. På främre delen av bröstet har hanen vanligen ett gult fält. Mellankroppens övre, främre del är vanligen gulaktig. Även skulderhörnen, fälten vid vingfästena och bakre delen av mellankroppen är gulaktiga, ofta med ett brunt inslag. Bakkroppen har svart grundfärg med gula och bruna markeringar: Tergit[b] 2 till 3 är rödbrun högst upp med stora, blekgula fält på sidorna, tergit 4 är svart, alltid hos hanen och ibland hos honan med blekgula sidofält. Hos hanen har tergit 5 samma utseende som tergit 4. Näst sista tergiten (5 hos honan, 6 hos hanen) är alltid blekgul. Kroppslängden är 7 till 10 mm.[4]
Ekologi redigera
Höstgökbiet bygger inga egna bon, utan larven lever som boparasit hos tandsandbi och, på kontinenten, ljungsandbi[4] samt möjligen fröjdsandbi[5], där larven lever på det insamlade matförrådet efter den har dödat ägget eller den nykläckta värdlarven.[4]
Arten lever i öppna habitat som sand- och ljunghedar, ängar och sandtag.[4][6] Den flyger från juli till september, och besöker blommande växter som backtimjan, renfana, blåmunkar,[4] blodrot och stånds[6].
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar norra och mellersta Europa, västerut till Storbritannien, österut fragmenterat till Japan.[6] I Sverige finns arten från Skåne till Värmland, trakterna kring Mälaren och södra Dalarna samt en isolerad population i Umeå. Den sydligare svenska utbredningen är främst västlig; arten saknas på Öland och Gotland.[4] I Finland finns arten främst i den södra och sydöstra halvan av landet med enstaka fynd längre norrut, nordligast är två fynd i Lappland 2019.[7] Arten finns även i Norge upp till Trøndelag. I Danmark har den däremot inte påträffats sedan 1970-talet.[4]
Höstgökbi är ingen särskilt vanlig art, speciellt inte i södra delen av sitt utbredningsområde[6]; den är dock klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige[4] och Finland[7].
Kommentarer redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b] ”Nomada roberjeotiana Panzer, 1799” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767513#null. Läst 15 april 2023.
- ^ [a b] Cederberg, Björn (2006). ”Nomada roberjeotiana Panzer, 1799 | höstgökbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103223/details?lang=sv. Läst 15 april 2023.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/nomada+roberjeotiana/match/1. Läst 18 mars 2017.
- ^ [a b c d e f g h] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2016). ”Nomada roberjeotiana Höstgökbi”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103223. Läst 16 april 2023.
- ^ Pauly A., Mathot P. & Rasmont P.. ”Nomada roberjeotiana (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=6098. Läst 12 mars 2017.
- ^ [a b c d] G R Else (22 december 2011). ”Nomada roberjeotiana Panzer, 1799” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-roberjeotiana. Läst 16 april 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Höstgökbi — Nomada roberjeotiana Panzer, 1799”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204694. Läst 16 april 2023.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Nomada roberjeotiana.
