Guyot

slocknad undervattensvulkan med eroderad flat topp

En guyot är en vulkankägla som tidigare stuckit upp ur havet och vars topp blivit platt av erosionen vid havsytan, innan den senare hamnat på större djup (som ett djuphavsberg).[1][2]

3D-framställning av guyoterna
Bear Seamount (i förgrunden) och
Physalia Seamount (i bakgrunden) i nordvästra Atlanten.

Den förste att beskriva guyoter var geologiprofessorn Harry Hess, som 1945, under andra världskriget, upptäckte sådana formationer i Stilla havet när han lät sitt fartygs ekolod gå kontinuerligt.[3][4] Han kallade dem guyoter efter grundaren av geologiinstitutionen vid Princetonuniversitetet, Arnold Henry Guyot (1807–1884).[1][4]

Guyoterna gav en ledtråd till oceanbottenspridningen, som Harry Hess var den förste att beskriva 1962, då dess toppar återfinns på större djup ju längre bort de befinner sig från en mittoceanisk rygg.[3][4]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Guyot i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 5 januari 2017.
  2. ^ Guyots and seamounts University of Texas at Dallas. Läst 5 januari 2017. Arkiverad 6 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Harry Hess College of Earth and Mineral Sciences, Pennsylvania State University. Läst 5 januari 2017. Arkiverad 5 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b c] Harry Hess: One of the Discoverers of Seafloor Spreading American Museum of Natural History. Läst 5 januari 2017. Arkiverad 15 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.