Öppna huvudmenyn
För andra personer med liknande namn, se Gustav Eriksson.
Automobil av märket Pope-Toledo VI med passagerare utanför Gustaf LM Ericssons Automobilfabrik, Arbetaregatan 4 (nuvarande Arbetargatan 32-34, kvarteret Ankaret), Kungsholmen, Stockholm. Vid ratten Gustaf LM Ericsson

Gustaf L.M. Ericsson, född 4 juli 1880 i Stockholm, död 26 september 1965, var en svensk ingenjör och bilkonstruktör.[1][2]

BiografiRedigera

Gustaf L.M. Ericsson var son till Lars Magnus Ericsson och Hilda Ericsson, född Simonsson.

 
Gustaf Ericssons Automobilfabrik 1907 i kvarteret Lövholmen, Liljeholmen.
 
Venus Bilo av Gustaf L.M. Ericsson, 1933.

Gustaf L.M. Ericsson avlade avgångsexamen som ingenjör vid Chalmers tekniska läroanstalt 1903. Han arbetade därefter som verkstadsingenjör i USA. Efter något år återkom han och startade 1904 AB Gustaf Ericssons Automobilfabrik vid Arbetaregatan på Kungsholmen för att senare flytta till ett tidigare båtvarv i Liljeholmen, Stockholm. Fabriken i Liljeholmen tillverkade några enstaka bilar med märkena GEA och GURIK innan de gjorde konkurs 1907.[3] Gustaf Ericsson anställdes sedan vid ingenjörsfirman Friz Egnell där han arbetade åren 1907-1910, sedan vid AGA 1910-1918 och vid KAK från 1919.[1] Han gjorde ett återinträde i bilbranschen 1933 och designade en strömlinjeformad prototyp för Volvo, kallad Venus Bilo. Bilen stannade på prototypstadiet.

ReferenserRedigera