Wikipedia

Gustaf Fredrikson

svensk skådespelare och teaterchef
(Omdirigerad från Gustaf Fredriksson)

Johan Gustaf "Frippe" Fredrikson,[1] född 31 juli 1832 i Stockholm, död 5 november 1921 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.

Gustaf Fredrikson
Gustaf Fredrikson, 1875
Gustaf Fredrikson, 1875
FöddJohan Gustaf Fredrikson
31 juli 1832
Stockholm
Död5 november 1921 (89 år)
Stockholm
Aktiva år1862-1918
IMDb SFDb

Biografi redigera

Fredrikson studerade vid Uppsala universitet 1851–1860 och avlade kameralexamen 1861. Han scendebuterade på Kungliga Dramatiska Teatern 4 november 1862 i rollen som Duplessis i pjäsen Min tants planer. Han blev fast engagerad 1863 och verkade sedan fram till 1877 och åter 1878–1887 i de kungliga teatrarna. 1879–1884 var han även Dramatens intendent. Spelåret 1887–1888 gästspelade han för Lorentz Lundgren vid Stora teatern i Göteborg.

I samband med att riksdagen drog in hela anslaget till Dramaten och Operan 1888 kom han att bli medlem i den association som tog över driften av Dramaten och blev chef för verksamheten vid Dramaten 1888–1898, från 1891 som enväldig. 1904–1907 ledde han Dramaten för egen räkning.[2]

Fredrikson ägnade sig även 1877–1878, 1898–1904 och 1907–1917 åt gästspel i Stockholm, landsorten och grannländernas huvudstäder. Bland hans roller märks Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Mercutio i Romeo och Julia, Dorante i Kärlekens försyn, Almaviva i Figaros bröllop, Karl VII i Orleanska jungfrun, Valentin i Man bör aldrig svära på något, Bolingbroke i Ett glas vatten, Moritz av Sachsen i Adrienne Lecouvreur, Gaston i Klädeshandlaren och hans måg, Hertig Job, De Ryons i Damernas vän, Mariks de Villemer, Olivier de Jalin i Falska juveler, Rysoor i Allt för fosterlandet, Favrolle i Dora, Des Prunelles i Vi skiljas, Fouché i Mme Sans-Gêne, Guldstad i Kärlekens komedi, Stensgård och kammarherre i Bratsberg i De ungas förbund, Helmer och Rank i Ett dockhem, Relling i Vildanden, Rizzio i Maria Stuart, Riis i Det nya systemet, Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Béchamel i Odette, Brichanteau i En parisare, Trast-Saarberg i Ära, von Keller i Hemmet och von Wittinghoff i Livets maskerad.[2] Hans avskedsroll var som Martens i Ungdomsvänner på Gröna Lund-teatern.[2]

År 1912 testamenterade Fredrikson sin kvarlåtenskap till stiftelsen Höstsol, som 1918 inköpte lantegendomen Såsta gård i Täby, vilken fick namnet "Höstsol, Gustaf Fredriksons ålderdomshem".

Fredrikson filmdebuterade 1918 vid 86 års ålder; rollen som kammarherren Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar blev hans enda filmroll.

Gustaf Fredrikson utgav översättningssamlingen Dramatiska småsaker (1892) och den biografiska Teaterminnen (1918). Han är begravd på Johannes kyrkogård i Stockholm.

Eftermäle redigera

På en liten holme utanför Lysekil hedrades minnet av Gustaf Fredrikson genom en inskription på en berghäll, med lydelsen:
"Till minne av den frejdade scenkonstnären Gustaf Fredrikson, som under många somrar gästade Lysekil, sista gången 1921, 89-årig, kallas denna holme Frippeskär".[3]

Restaurang Frippe på Nybrogatan, bakom Dramaten är uppkallad efter den uppskattade forne Dramatenchefen Gustaf "Frippe" Fredrikson, som var den som uppförde dess nuvarande byggnad.[4]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1863 Octave Delacroix, målare Så kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu		 Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Emil Stål Rosa och Rosita
Clara Andersen		 Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Leander, Gerontes son Scapins skälmstycken
Molière		 Kungliga Dramatiska Teatern
1868 Gaston, markis de Presles Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau		 Kungliga Dramatiska Teatern[6]
1871 Bolle, adjunkt De skenhelige
J. Wibe		 Kungliga Dramatiska Teatern[7]
1875 Bernhard, prins av Rothenturn Maria och Magdalena
Paul Lindau		 Kungliga Dramatiska Teatern[8]
Rodolphe Hedern och penningen
François Pousard		 Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1876 Baron d'Estrigaud Lejon och rävar
Émile Augier		 Kungliga Dramatiska Teatern[10]
Filip von Bohnen Wanda
Isidor Lundström		 Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau		 Kungliga Dramatiska Teatern[12]
Kurt, ryttmästare Dagtingan
Frans Hedberg		 Kungliga Dramatiska Teatern[13]
Greve Amaury Rolands dotter
Henri de Bornier		 Kungliga Dramatiska Teatern[14]
Kean En arbetare
Lorentz Dietrichson		 Svenska teatern, Helsingfors[15]
Lord Bolingbroke Ett glas vatten
Eugène Scribe		 Kungliga Dramatiska Teatern[16]
Direktör Glansberg Svart i röd
Oscar Wijkander		 Kungliga Dramatiska Teatern[17]
1889 Exemplets makt
Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Kungliga Dramatiska Teatern[18]
1893 Herrn En middagsbjudning
Christopher Boeck		 Vasateatern[19]
1900 Hertig de Ronvray-Rivecourt Colinette
G. Lenotre och Gabriel Martin		 Vasateatern[20]
1906 Friherre Max von Wittinghof Livets maskerad
Ludwig Fulda		 Dramatiska Teatern[21][22]
1909 Vincenz Arnberg Den stora lidelsen
Raoul Auernheimer		 Gustaf Linden Dramaten
1917 Bruno Martens Ungdomsvänner
Ludwig Fulda		 Einar Fröberg Intima teatern[23]

Bibliografi redigera

  • Benzon Otto., Benzon Otto., Benzon Otto., Boeck Christopher., Dreyfus Abraham., Bilhaud Paul., Möller Otto., Lehmann Julius., Henrion Poly., red (1892). Dramatiska småsaker: proverb och monologer. Stockholm: Bonnier. Libris 1800237 
  • Fredrikson, Gustaf (1918). Teaterminnen. Stockholm. Libris 88276 
  • Fredrikson Gustaf, red (1962). Faksimilupplaga av Gustaf Fredriksons minnesalbum (faks.-uppl.). [Stockholm]: [utg.]. Libris 1947377 

Utmärkelser redigera

Bildgalleri redigera

  •  
    Som Bolingbroke i Ett glas vatten. 1876.
  •  
    Porträtt utfört av Robert Lundberg.
  •  
    Foto i helfigur.
  •  
    Fredriksons gravvård, Johannes kyrkogård, Stockholm

Källor redigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 anger stavningen till Fredriksson. Källa: Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s. 727
  4. ^ http://thatsup.se/stockholm/restaurang/restaurang-frippe/
  5. ^ [a b] ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 april 1871. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1871-04-24/1928/3. Läst 6 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-06/3253/3. Läst 30 juli 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  12. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-28/3424/2. Läst 15 augusti 2015. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 2 april 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-02/3452/3. Läst 13 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 
  15. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-06-27/3497/2. Läst 14 augusti 2015. 
  16. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 9 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-09/3586/2. Läst 16 augusti 2015. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-08/3612/3. Läst 17 augusti 2015. 
  18. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  19. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 3 maj 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-05-03/8619a/3. Läst 5 mars 2016. 
  20. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 14 februari 1900. http://arkivet.dn.se/tidning/1900-02-14/10742a/3. Läst 25 februari 2017. 
  21. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 september 1906. http://arkivet.dn.se/tidning/1906-09-08/13069A/3. Läst 11 januari 2017. 
  22. ^ Thore Blanche (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (37): sid. 452. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_37.pdf. Läst 20 november 2015. 
  23. ^ ”Ungdomsvänner”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29412&pos=93. Läst 16 maj 2016. 
  24. ^ https://runeberg.org/rikskal/1908/0728.html

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gustaf_Fredrikson&oldid=54234683”