Gunder Högström
Sven Gunder Högström, född 17 januari 1944,[1] är en svensk före detta fotbollsspelare som representerade Gais 1965–1970.
| Gunder Högström | ||||
 Gunder Högström, 1968. | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Sven Gunder Högström | |||
| Födelsedatum | 17 januari 1944 | |||
| Födelseland | Sverige | |||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Karriär redigera
Högström började spela fotboll i Gais pojklag, men platsade inte riktigt och gick därför till Örgryte IS 1954.[2] I ungdomen spelade han även handboll i klubben Stafetten och bandy i BK Qviding.[3] Han spelade även fotboll för IF Stendy[3] innan han värvades tillbaka till Gais av Åke Lindegarth i mitten av 1960-talet. Han debuterade i A-laget 1965 och spelade den säsongen tre matcher.[2] Därefter var han ordinarie i klubbens A-lag, och gjorde sig känd som en fruktad markeringsspelare[4] som ofta kunde spela direkt fult,[5][6][7] och jämfördes med de brittiska hårdingarna Nobby Stiles[3] och Billy Bremner.[2] 1969 kallades han "kungamördare" då Malmö FF:s Dag Szepanski efter flera ojusta ingripanden av Högström gav igen, och själv blev utvisad för tilltaget.[8] Högström själv blev dock aldrig utvisad under sin tid i Gais.[3]
Totalt blev det 71 matcher (0 mål) för Högström i Gais.[9] 1970 blev Högström sparkad av Gais av disciplinära skäl, och han värvades därefter av Kungshamns IF.[10][11] Efter två år i Kungshamn[2] gick han till Norrby IF,[12] där han fick senare Gaisbekantingen Bosse Falk som tränare.[2]
Ishockey redigera
Högström spelade även ishockey i Gais HK på 1960-talet.[1] Även där var han en tuff spelare, som tillbringade mycket tid i utvisningsbåset.[2] Som ishockeyspelare tilldelades han 1967 Hedersmakrillen.[13]
Utanför idrotten redigera
Högström var brorson till tidigare Gaisspelaren Stig Andersson, och systerson till Leif Skoglund.[3] Efter fotbollskarriären blev han naprapat, och han har bland annat arbetat på Göteborgsoperan.[2] Han har även arbetat ideellt i Qviding FIF, där han hjälpt äldre att hålla kroppen i gång.[3]
Källor redigera
- Jönsson Mats, Lindberg Håkan, red (1994). Makrillar, kval & gröna raketer. Göteborg: Tjärpapp. Libris 7449967. ISBN 916302523X
Noter redigera
- ^ [a b] ”Gunder Högström”. Elite Prospects. https://www.eliteprospects.com/player/845889/gunder-hogstrom. Läst 21 mars 2023.
- ^ [a b c d e f g] ”"Där Gunder gått fram växer inget gräs"”. Makrillen (4): sid. 16–17. 1997. https://docplayer.se/6928055-Gais-kvar-pa-gamla-ullevi-till-ar-2011.html. Läst 14 april 2023.
- ^ [a b c d e f] Cege Berglund (14 februari 2018). ”GAIS hårding har blivit mysgubbe”. Spanaren. https://spanaren.se/2018/02/14/gais-harding-har-blivit-mysgubbe/. Läst 13 april 2023.
- ^ Gunder Högström. Fotboll 68, Williams Förlag 1968. Samlarbild nummer 69.
- ^ ”Mål i slutminuten räddade Gaispoäng. Bråk om straffar.”. Dagens Nyheter. 29 augusti 1966. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-08-29/11166-233/25.
- ^ ”Febersjuk Axelsson nära kollaps, Agne "nedtrampad"”. Dagens Nyheter. 28 april 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-04-28/11171-114/29.
- ^ ”Misshandlad Martinsson visade Peking vägen”. Dagens Nyheter. 8 maj 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-05-08/11171-122/27.
- ^ ”Det spelas för hårt i Allsvenskan”. Dagens Nyheter. 6 juni 1969. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-06-06/11171-150/33.
- ^ Jönsson/Lindberg, s. 295.
- ^ ”Samuelsson måste sluta”. Dagens Nyheter. 1 augusti 1970. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-08-01/11171-205/14.
- ^ ”Lif, Samuelsson, Kinis, Elmstedt, Bronco, Högström – Kval för tvåan med kändisar”. Dagens Nyheter. 8 oktober 1971. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-08/11171-273/25.
- ^ ”Norrby mot tvåan – "Lärt sig läxan"”. Dagens Nyheter. 19 oktober 1975. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-10-19/11171-284/33.
- ^ ”Hedersmakrillar”. makrillarna.org. http://makrillarna.org/hedersmakrillar/. Läst 6 mars 2023.