Grottanebulosan
Grottanebulosan eller SH2-155 är en diffus emissionsnebulosa belägen i stjärnbilden Cepheus inom ett större nebulosakomplex av emissions-, reflektions- och mörk nebulositet. Sh2-155 är en joniserad H II-region med pågående stjärnbildningsaktivitet,[1] på ett uppskattat avstånd av ca 2 400 ljusår) från solen.[2][3]
| Grottanebulosan | |
 Bild på Sh2-155. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Cepheus |
| Rektascension | 22t 57m 17,14s |
| Deklination | +62° 28′ 33,4″ |
| Avstånd | 2 400 (2 400 pc) ljusår |
| Skenbar storlek | 50 x 30 bågminuter |
| Skenbar magnitud | 7,7 |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | 35 ljusår |
| Absolut magnitud | 16 |
| Andra beteckningar | |
| Sh-2 155, Caldwell 9, LBN 110.11+02.44 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
Sh2-155[4] noterades 1959 först som en galaktisk emissionsnebulosa i den utökade andra upplagan av Sharplesskatalogen,[5] som en del av den mycket större föreningen Cepheus OB3.[5] Även om Sh2-155 är förhållandevis svag för amatörobservation, kan en del av dess strukturer ses visuellt till och med i ett måttligt storleksanpassat teleskop under mörk himlen.[6][7]
Sh2-155 ligger vid kanten av Cepheus B-molnet (en del av Cepheus molekylära moln), och joniseras av unga stjärnor från Cepheus OB3-föreningen.[8] Det har föreslagits att strålning från den heta stjärnan HD 217086 av spektraltyp O komprimerar regionen, vilket utlöser bildandet av en ny generation stjärnor.[9] En studie av regionens unga stjärnor av Chandra-teleskopet och Spitzerteleskopet visar en ökning av stjärnålder framför molnet, vilket stöder hypotesen om utlöst stjärnbildning.[10][11]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sh2-155, 2 augusti 2021.
Noter
redigera- ^ Getman, Konstantin V.; Feigelson, Eric D.; Townsley, Leisa; Broos, Patrick; Garmire, Gordon; Tsujimoto, Masahiro (2006). ”ChandraStudy of the Cepheus B Star‐forming Region: Stellar Populations and the Initial Mass Function”. The Astrophysical Journal Supplement Series 163 (2): sid. 306–334. doi:. ISSN 0067-0049. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0601405.
- ^ Blaauw, A.; Hiltner, W. A.; Johnson, H. L. (1959). ”Photoelectric Photometry of the Association III Cephei.”. The Astrophysical Journal 130: sid. 69. doi:. ISSN 0004-637X.
- ^ Crawford, D. L.; Barnes, J. V. (1970). ”Four-color and H-beta photometry of open clusters - VI - the association III Cep.”. The Astronomical Journal 75: sid. 952. doi:. ISSN 0004-6256.
- ^ "Sh2-155". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 11 mars 2017.
- ^ [a b] Sharpless, S. (1959). ”A Catalogue of H II Regions”. Astrophysical Journal Supplement 4: sid. 257. doi:. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1959ApJS....4..257S. Läst 9 mars 2017.
- ^ Patrick Moore (1990). The Amateur Astronomer (11th ed), W.W. Norton & Company, ISBN 0-393-02864-X
- ^ Trusock, T. (11 mars 2017). ”The Caldwell Objects – Deep Sky Companions”. http://www.cloudynights.com/documents/caldwell.pdf.
- ^ Panagia, N.; Thum, C. (1981). ”A study of the S 155A – CEP B cloud and its relation to Cepheus OB3 association”. Astronomy and Astrophysics 92 (2): sid. 295–299.
- ^ Minchin, Nigel R.; Ward-Thompson, Derek; White, Glenn J. (1992). ”Carbon monoxide and far-infrared observations of the S 155-Cepheus B region”. Astronomy and Astrophysics 265 (2): sid. 733–742.
- ^ ”Cepheus B: Trigger-Happy Star Formation”. chandra.harvard.edu. 12 augusti 2009. http://chandra.harvard.edu/photo/2009/cepb/. Läst 12 mars 2017.
- ^ Getman, Konstantin V.; Feigelson, Eric D.; Luhman, Kevin L.; Sicilia-Aguilar, Aurora; Wang, Junfeng; Garmire, Gordon P. (2009). ”PROTOPLANETARY DISK EVOLUTION AROUND THE TRIGGERED STAR-FORMING REGION CEPHEUS B”. The Astrophysical Journal 699 (2): sid. 1454–1472. doi:. ISSN 0004-637X. https://arxiv.org/abs/0904.4907.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Grottanebulosan.
