Grönköpings Veckoblad
Grönköpings Veckoblad är en svensk skämttidning, startad 1902 som bilaga i Söndags-Nisse. Den utges sedan 1916 i Stockholm som separat publikation och säger sig vara ”Sveriges största månatligen utkommande veckotidning”, utgiven i den påhittade staden Grönköping.
| Grönköpings Veckoblad | |
 Redaktören Seth Bremberg läsande tidningen. | |
| Publikationstyp | Skämttidning  |
|---|---|
| Grundad | 1902 |
| Land | Sverige |
| Grundare | Hasse Zetterström |
| Språk | Svenska |
| ISSN | ISSN 0017-4548 |
| Webbplats | gronkoping.nu |
| Libris | |
Historia redigera
Ursprung redigera
Grönköpings Veckoblad växte fram ur två källor. Dels fanns en förebild i norska Trangviksposten,[1][2] som från 1899 trycktes som en avdelning i Aftenposten,[3][1][4] dels var stadsnamnet Grönköping en skämtsam benämning på den svenska och gärna självförhävande småstaden i allmänhet, som sedan 1895 användes i texter som beledsagade teckningar av Albert Engström i skämttidningen Söndags‑Nisse,[1] varvid namnet ”Grönköping” möjligen skapades av Hugo Valentin[5].
Viktigast händelser och medarbetare i tidningens historia redigera
Den 22 juni 1902 grundades Grönköpings Veckoblad av Hasse Zetterström; det trycktes då som på sista sidan i tidningen Söndags‑Nisse.[3] Inför utgivandet gjordes en fiktiv anmälan för subskriptioner (prenumerationer), varvid programmet för den nya tidningen presenterades: ”Gudsfruktan, nykterhet och sedlighet utan fanatiska överdrifter”.[3] Sedan 1916 utkommer den som en självständig tidning.[3] Trots namnet har den aldrig utkommit oftare än en gång i månaden, och senare har utgivningen begränsats till 10 nummer om året.
Oscar Rydqvist medarbetade från 1916, och skapade flera av Veckobladets viktiga personer, men tidningens genom åren mest framträdande skribent, Nils Hasselskog, medverkade åren 1925–1936, bland annat under pseudonymen och signaturen A:lfr-d V:stl-nd, en fiktiv poet som han övertog från Oscar Rydqvist. Han skapade emellertid varken staden eller, med något undantag, de fiktiva personer som befolkar den. Alfred Vestlunds dikter har sedan stundom skrivits av erkända och berömda diktare, som bidrog anonymt.[3] Gunnar Ekelöf har avslöjat att han varit Alfred Vestlund.[6] Exakt vilka dikter han skrivit är svårt att bevisa.[7]
Förändringar i det fiktiva Grönköping redigera
I början, när Veckobladet trycktes i Söndags‑Nisse, nämndes inte så många invånare i staden.[3] År 1903 nämndes borgmästare Karl Fredrik Isak Emanuel Andersson, och 1906 nämns en redaktör, Johan Andersson.[3] Mellan 1908 och 1915 fanns en ny borgmästare, Frithjof Nordberg, som måste avskaffas – enligt uppgift i tidningen efter 27 års tjänst – eftersom figurens namn liknade en verklig borgmästares namn.[3] När tidningen blev självständig 1916 tillkom topografin; staden placerades ursprungligen inte i närheten av Skövde och Hjo.[3]
Innehåll redigera
I Grönköpings Veckoblad speglas händelser i såväl Sverige som världen i övrigt som om de hade hänt i småstaden Grönköping. Tidningen har därför rapporterat om det misslyckade tunnelbygget genom det lokala berget Gökmassivet (som en parodi på Hallandsåstunneln) och införandet av trängselskatt för bilister på Västra Tvärgränd (som en parodi på trängselskatten i Stockholm).
Humor och ironi vill vara goda kännetecken för texterna, tillsammans med ett språk som redan från början skulle parodiera dåtidens svulstiga mediasvenska. Tidningen illustreras uteslutande med passande fotografier och litografier från tiden cirka 1890–1920. Förutom tidningen har man även givit ut ett antal böcker, oftast antologier av redan publicerade artiklar.
Efterföljare redigera
Veckobladet har under 2000-talet fått en efterföljare i Svenskfinland under namnet Swalköpings Allehanda. En tidig kortlivad efterföljare till Trangviksposten och till Grönköpings Veckoblad var Snolderøds Avis, som började utkomma i Danmark 1903, året efter Grönköpings Veckoblad.[1] Mosebacke Monarki tänktes ursprungligen av Hans Alfredson att vara en överföring av Grönköping till radio, men Veckobladets redaktör Seth Bremberg gav ej tillstånd, så Mosebacke Monarki fick ett annat namn och innehåll.[8]
Persongalleri redigera
Personernas skapare anges inom hakparentes.
|
|
Personernas karaktärsdrag (urval) redigera
Kyrkoherde Hilarius Boklund har med åren blivit tolerant och vidsynt, och hamnar därför på kollisionskurs med pastorsadjunkt Amadeus Aftongård som är strängt kristen. Motivet med den loje kyrkoherden och hans nitiske underordnade återfinns i Falstaff, fakirs Ett svårskött pastorat och i Jan Myrdals Jubelvår.
Borgmästarparet Sjökvist framhäver hustruns fina anor; hon bar som ogift det parodiskt knapadliga ättenamnet Sparfhöök.
Informationssekreterare Viking Helmersson utför enbart onödigt arbete inom kommunikationssektorn.
Joel Eriksson är på socialdemokratiskt vis oavsättlig; kallas ”stadsråd” i stället för ”kommunalråd” i hopp om att misstagas för ett statsråd.
Medarbetare redigera
Chefredaktörer redigera
- Hasse Zetterström, 1902–1942.[11]
- Seth Bremberg, 1942–1963, medarbetare från 1924.[12]
- Yngve Kernell, 1964–1968.[13]
- Erik Brandt, 1968–1977, medarbetare från 1936.[14]
- Gunnar Ljusterdal, 1977–1999, medarbetare från 1971.[15]
- Erik Blix, 1999–2005.
- Olov Norbrink, 2006–2008.
- Ulf Schöldström, 2009–2020, medarbetare från 1985.[16]
- Karin Aspenberg, 2020–, medarbetare från 2005.[17]
Andra medarbetare redigera
- Oscar Rydqvist, 1916–1925
- Nils Hasselskog, 1925–1936
- Berndt Carlberg
- Gösta Törneqvist
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d] Bo Grandien (11 februari 1977). ””Något” som ger särart; Vi skratta åt oss själva genom frk Susegård och gossen Ruda”. Dagens Nyheter: s. 1 och 19. Läst 25 november 2022.
- ^ Agneta Taube. ”Grönköping” (på norska). Store norske leksikon. Foreningen Store norske leksikon. https://snl.no/Gr%C3%B6nk%C3%B6ping. Läst 25 november 2022.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] Öhn (Lars Öhngren) (28 januari 1951). ”50 årgångar Grönköping”. Dagens Nyheter: s. 3–4. Läst 29 november 2022.
- ^ Tryggve Ramberg och Einar Diesen (23 april 2003). ”125 år med Aftenposten” (på norska). Aftenposten. https://www.aftenposten.no/norge/i/bmwn3/125-aar-med-aftenposten. Läst 25 november 2022.
- ^ Erik Zetterström (Kar de Mumma) (2 juni 1968). ”Är chefredakt6ren släkt med skalden A. V:stl‑und?”. Svenska Dagbladet: s. 19. https://www.svd.se/arkiv/1968-06-02/19/SVD. Läst 29 november 2022.
- ^ U S–n (8 april 1952). ”Ekelöf Frödingstipendiat: Ny diktbok till hösten”. Svenska Dagbladet: s. 3 och 17. https://www.svd.se/arkiv/1952-04-08/3/SVD. Läst 29 december 2022.
- ^ Daniel Möller (12 april 2022). ”Gunnar Ekelöf – en omisskännlig röst i Grönköping”. https://www.svd.se/a/LAxkbQ/gunnar-ekelof-en-omisskannlig-rost-i-gronkoping. Läst 29 december 2022.
- ^ Karl Anders Adrup (27 april 1969). ”Gomorron med skivryttare Sjöblom: Hans småprat hjälper oss när vi måste vakna.”. Dagens Nyheter: s. Söndagsbilagan 3. Läst 29 november 2022.
- ^ Ove Säverman. ”Unge herr Blix för traditionen vidare”. Dagens Nyheter: s. B5. Läst 20 november 2022.
- ^ [a b c d] Rune Johansson (17 december 1960). ”Bergreppet Grönköping”. Dagens Nyheter: s. 40–41. Läst 29 november 2022.
- ^ Zetterström, Hasse i Vem är det, 1943.
- ^ Bremberg, Seth E i Vem är det, 1963.
- ^ Kernell, E Yngve i Vem är det, 1977.
- ^ Brandt, Erik E i Vem är det, 1977.
- ^ Ljusterdal, Gunnar E i Vem är det, 1993
- ^ ”Ny chef för Grönköpings Veckoblad”. NT. 12 september 2008. Arkiverad från originalet den 22 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220322120207/https://nt.se/personligt/artikel.aspx?articleid=4188182. Läst 22 mars 2022.
- ^ ”Grönköpings Veckoblad får ny chefredaktör”. Dagens Nyheter. 9 januari 2020. https://www.dn.se/kultur-noje/gronkopings-veckoblad-far-ny-chefredaktor/. Läst 22 mars 2022.
Källor redigera
- Grönköpings Veckoblad i Nationalencyklopedins nätupplaga