Hjo

tätort i Hjo kommun, Sverige
För andra betydelser, se Hjo (olika betydelser).

Hjo uttal är en tätort i Västergötland samt centralort i Hjo kommun, Västra Götalands län, belägen vid Vätterns västra strand.

Hjo
Tätort
Centralort
Hjo, Stora Torget, den 7 juni 2006.JPG
Slogan: I Love Hjo
Land Sverige Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Hjo kommun
Distrikt Hjo distrikt,
Norra Fågelås distrikt
Koordinater 58°18′16″N 14°16′43″Ö / 58.30444°N 14.27861°Ö / 58.30444; 14.27861
Area
 - tätort 501 hektar (2018)[4]
 - kommun 584,47 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort 6 351 (2019)[3]
 - kommun 9 232 (2020)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 12,677 inv./hektar
 - kommun 16 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 544 3X
Riktnummer 0503
Tätortskod T5296[5]
GeoNames 2706184
Ortens läge i Västra Götalands län
Red pog.svg
Ortens läge i Västra Götalands län
Wikimedia Commons: Hjo
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Namnet HjoRedigera

Namnet skrevs 1327 Hyo och kommer från Hjoån. Ånamnets betydelse är 'den oklara, grumliga'.[6]

Hjos historiaRedigera

Hjo var Västergötlands hamnplats vid Vättern. Den stod för förbindelserna österut till den under senmedeltiden viktiga staden Vadstena och till Hästholmen. Vadstena kloster hade ett eget hamnmagasin och gård i Hjo. Förutom stadskyrka och ett härbärge för de resande saknade Hjo kyrkliga inrättningar under medeltiden.

När staden erhöll stadsprivilegier är inte känt, troligen i början av 1400-talet. Den första bevarande skriftliga uppgiften om Hjo som stad finns i Erik av Pommerns skattebok från 1413. Den noteringen är också orsaken till att Hjo kommun 2013 firade 600-årsjubileum.[7] 1586 förnyades stadens äldre privilegier, vilka stadfästes och utvidgades. Hjo förblev dock en mycket liten stad, man hade år 1805 350 innevånare. Anläggandet av Göta kanal innebar dock ett uppsving för staden, 1854 stod den nya hamnen färdig, vilken ansågs vara den bästa vid Vättern. 1873 invigdes den smalspåriga järnvägslinjen till Stentorp vid Västra stambanan (Hjo-Stenstorps Järnväg) och 1878 invigdes Hjo vattenkuranstalt, vilken lockade rika besökare, och Hjo fortsatte att växa även efter att Vätterhamnarna förlorat sin betydelse. 1880 hade staden 1 446 innevånare och 1910 2 268 innevånare.[8]

Hjo Stadspark & VattenkuranstaltenRedigera

I Hjo Stadspark, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, låg i slutet av 1800-talet Hjo Vattenkuranstalt.

En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes.

Kuranstalten startades av fyra hjobor: godsägare Harald RöhssMunkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt.

De såg potential i Hjos geografiska placering. Det fanns på denna tid tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp och läget vid Vättern var en förgyllande faktor som gav tillgång till båttransport över till östra sidan sjön.

Vissa byggnader fanns redan vid parkens anläggande, bland annat nuvarande Villa Idun. De flesta av parkens villor samt varmbadhuset, tillkom dock i och med kuranstalten. Dessa skulle inrymma logi, sällskapssalonger och läkarmottagningar för kuranstaltens gäster. 1878 invigdes Hjo Vattenkuranstalt. Själva stadsparken ritades 1877 av trädgårdsarkitekten Johan Joseph Sternemann.

Vattenkuranstalten var i drift fram till 1932; anstalten lades då ner i samband med att det dåvarande Järnvägshotellet (byggdes 1878) brann.

Samtliga hus, med undantag av Villa Götha, är byggda av trä och finns fortfarande än idag kvar i parken.

2018 blev Hjo Stadspark med dess byggnader av Länsstyrelsen förklarat som ett byggnadsminne då man bedömer att parken har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.

Trästaden Hjo och utmärkelsen Europa NostraRedigera

Trästaden Hjo tilldelades 1990 Europa Nostras hedersmedalj "för det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm".

Europa Nostra betyder på latin ”vårt Europa” och organisationen är en ledande aktör inom europeiskt kulturarv.  Här ingår 200 nationella organisationer från i princip alla kontinentens länder.  Varje år delar man ut ett kulturarvspris inom fyra kategorier: conservation, research, dedicated service och education, training and awareness-raising. Hjo har fått utmärkelsen Europa Nostra inom kategorien ”conservation”.

Administrativa tillhörigheterRedigera

Hjo stad omslöts av Hjo socken. Vid kommunreformen 1862 blev staden en stadskommun med delar av bebyggelsen i Hjo socken/landskommun. 1952 uppgick både Hjo socken/landskommun och Grevbäcks socken/landskommun i stadskommunen varefter Hjos bebyggelsen bara upptog en liten del av stadskommunens yta. 1971 uppgick Hjo stad i Hjo kommun med Hjo som centralort.[9]

I kyrkligt hänseende hörde orten före 1989 till Hjo stadsförsamling med mindre delar i Hjo landsförsamling Från 1989 tillhör orten i Hjo församling.[10][10]

Orten ingick till 1945 i domkretsen för Hjo rådhusrätt, för att därefter till 1971 ingå i Gudhems och Kåkinds tingslag. Från 1971 till 2009 ingick Hjo i Skövde domsaga, därefter ingår Hjo i Skaraborgs domsaga.[11]

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Hjo 1960–2015[12]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
3 305
1965
  
3 619
1970
  
4 078
1975
  
4 615
1980
  
5 523
1990
  
6 206 437
1995
  
6 305 437
2000
  
5 998 445
2005
  
6 075 446
2010
  
6 094 454
2015
  
6 203 497
Anm.: 2015 utbröts Grebban till en separat småort

SamhälletRedigera

Hjo är en trästad vid Vätterns västra strand. Vid torget ligger Hjo kyrka. Genom centrum flyter Hjoån.

I stadsparken i Hjo står en träskulptur föreställande svenske kung Erik Eriksson, även känd som Erik läspe och halte[13].

Hjo anses ofta vara förebild till Grönköping i Grönköpings Veckoblad. Enligt tidningens redaktion ligger dock Grönköping mellan Skövde och Hjo.[14] Mitt emellan Skövde och Hjo är Värsås beläget, med Tibro i nordöst och Tidaholm en bit mot söder.

KommunikationerRedigera

GeografiRedigera

Hjo är en trästad vid Vätterns västra strand. Närmsta större stad är Skövde, väster om Hjo.

VägarRedigera

Inga Europa- eller riksvägar leder till Hjo, men däremot tre länsvägar. Länsväg 195 leder från Hjo söderut till Jönköping och norrut till Karlsborg. Vägen följer numera en förbifart just väster om staden, men gick tidigare genom stadens centrum. Länsväg 194 går från Hjo västerut mot Skövde. Länsväg 201 leder mot nordväst till Tibro och Mariestad.

Hjo har bussförbindelser med bland annat Tidaholm, Skövde och Tibro. Med buss till Jönköping får man ta sig via Skövde.[15]

JärnvägarRedigera

Idag finns inga järnvägar i Hjo. Den smalspåriga Hjo–Stenstorps Järnväg byggdes 1872-73 för att ge bland annat Hjo anslutning till Västra stambanan. Efter att ha införlivats i Statens Järnvägar 1948, lades banans persontrafik ned 1961 och ersattes då med landsvägsbussar.[16] 1967 lades även den återstående godstrafiken ned och den enda del av banan som återstår är hamnspåren i Hjo. Närmsta tågförbindelse finns i Skövde. Här trafikeras tågsträckan Göteborg-Stockholm. Det går även tågförbindelse till Jönköping och vidare till Nässjö.

Varumärken och kända personerRedigera

  • Firma Svenskt Tenn och Estrid Ericson
  • Guldkrokens keramik
  • I love Hjo - känd kommunslogan

Besöksmål & sevärdheterRedigera

 
Sekelskiftesvillor i Hjo Stadspark
  • Hjo Stadspark - här i parken anlades på slutet av 1800-talet en kurort - Hjo Vattenkuranstalt AB. Kuranstalten drevs fram till 1930-talet. Fån och med 2018 är parken och dess byggnader markerat som byggnadsminne.
  • Den gamla trästaden - 1990 fick Hjo utmärkelsen Europa Nostra för "det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo". De gamla bevarade stadsdelarna som ingår i riksintresset hittar du främst kring torget och i Ho Stadspark.
  • Hjo kyrka, återuppbyggdes efter en brand 1794.
  • Hjo hamn med möjlighet att köpa sik, så kallad "Hjo-sik".
  • Hjoåns dalgång - ett naturreservat mitt i centrum, där man bland annat kan vandra och om hösten följa med på öringsafari längs med ån.
  • S/S Trafik - den gamla ångaren ligger förtöjd i Hjo hamn. Båten är numera passagerarfartyg och gör sommartid främst turer till Visingsö. Ångaren byggdes 1892 och är S/S Trafik en av Sveriges mest välbevarade ångbåtar.
  • Hökensås Naturreservat
  • Bisonfarmen
  • Kulturkvarteret
  • Guldkroksbadet
  • Hökensås Golfklubb
  • Moster Elins Glass i Hjo hamn

EvenemangRedigera

  • Cykeltävlingen Vätternrundan passerar genom Hjo.
  • Slöjdmässan i Hjo är Nordens största slöjd- och hantverksmässa under tre dagar. Mässan anordnas under den andra helgen i juli.
  • En dragspelsstämma hålls andra helgen i augusti.
  • Den årliga konstrundan infaller under pingsthelgen.
  • Den årliga julmarknaden inträffar första Advent.
  • Norra Fågelås julmarknad på Almnäs Bruk
  • Rock mot Cancer
  • Hälsovecka

Hjo i filmRedigera

Torget och dess gamla byggnader användes vid inspelningar av filmen "Juloratoriet".

Se ävenRedigera

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2019, Statistiska centralbyrån, 21 februari 2019, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2020 och befolkningsförändringar 1 juli–30 september 2020, Statistiska centralbyrån, 10 november 2020, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 mars 2020, läs online, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 oktober 2019, läs online, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Statistikdatabasen : Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960–2015, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 4 januari 2017, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris länk. ISBN 91-7229-020-X 
  7. ^ "Jubileumsfirande 2013". Arkiverad 30 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Hjo.se. Läst 30 november 2012.
  8. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 68-69.
  9. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris länk. ISBN 91-87784-05-X 
  10. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  11. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Skövde tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  12. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  13. ^ Västarvet - Västerötlands museum - Objekt VGM_40649, hämtad 22 september 2012.
  14. ^ ”Grönköpings Veckoblad, Några korta presentationer av ett urval personer i Grönköping”. gronkoping.nu. http://www.gronkoping.nu/gronkoping/personer_gronkoping.html. Läst 18 juni 2019. 
  15. ^ Tidtabeller – Västtrafik
  16. ^ Gruppkorsband från SJ

Vidare läsningRedigera

  • Klackenberg, Henrik (1981). Hjo. Rapport / Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Medeltidsstaden, 99-0158680-1 ; 35. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Statens historiska mus. Libris länk. ISBN 91-7192-524-4 

Externa länkarRedigera