Gotlandskanin är en av två svenska kaninraser som utvecklats ur den svenska lantraskaninen – den andra är mellerudskanin. Båda raserna har avlats vidare, och den ursprungliga svenska lantrasen är utdöd. Gotlandskaninen i Sverige är godkänd som lantras av Statens jordbruksverk och 2011 blev även Mellerudskaninen officiellt en godkänd svensk husdjursras. Gotlandskaninen ska inte förväxlas med den gotländska populationen av europeisk vildkanin.

Gotlandskanin, Vallby friluftsmuseum, Västerås.
Fyra veckor gamla ungar av gotlandskanin.

I början av 1900-talet fanns nästan inga individer av den ursprungliga svenska lantraskaninen kvar, då utvecklingen var inriktad på utländska kaninraser. Under 1970-talet uppmärksammades flera individer som hade överlevt på Gotland och med denna stomme påbörjades fortsatt avel. Bevarandet av rasen kontrolleras genom en genbank av Föreningen Gotlandskaninen.

UtseendeRedigera

Vuxna individer av rasen når en vikt mellan 3 och 4 kg. Alla färger är tillåtna och Föreningen Gotlandskaninen har hittills kartlagt ett sextiotal varianter.[1] Öronen är upp till 13 cm långa och mera spetsiga. Även hängöron godkänns inom rasstandarden, även om sådana är sällsynta.[1] Den korta pälsen har en tät underull.

FortplantningRedigera

Honan föder 4 till 12 ungar (i genomsnitt 7) efter 28 till 33 dagars dräktighet. Livslängden uppgår till 10 år.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Alskog, Andreas (2000): Sällsynta husdjur och räddande eldsjälar. Stockholm.