Glasört (vetenskapligt namn: Salicornia europaea) är en ettårig ört tillhörande familjen amarantväxter.

Glasört
Salicornia europaea-(Queller) 02.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljAmarantväxter
Amaranthaceae
UnderfamiljSalicornioideae
SläkteGlasörter
Salicornia
ArtGlasört
S. europaea
Vetenskapligt namn
§ Salicornia europaea
AuktorL.
Illustration Salicornia europaea0.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

Glasört blir mellan 5 och 20 centimeter hög och har tjocka köttiga blad. Både bladen och stjälken är ofta rödaktiga. Den växer på öppna ler- och slamområden nära vid havet.[1] Arten är en kleistogam, det vill säga den har en helt tillsluten blomma som befruktar sig själv. Blommorna sitter tre och tre längst in vid stjälken, och den blommar normalt mellan juli och september. Förekommer fläckvis längs kuster i hela Norden men är mindre vanlig längs Östersjön. Arten kan förväxlas med styv glasört.

Tidigare klassificerade Karl Dietrich Eberhard König arten som Salicornia brachystachya.

Förr i tiden använde man bränd glasört för att tillverka soda som sen användes för tillverkning av glas. Den är även känd som sodaört.[2] Den användes även för att bota skörbjugg.[3]

Glasört har en angenäm sursalt smak och den serveras i olika tillagningar på restaurang. Där är den vanligen känd under namnet "havskorall",[1] vilket återspeglar det nederländska namnet "zeekraal".

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 september 2006.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Glasört - Kunskapskokboken.se”. www.kunskapskokboken.se. http://www.kunskapskokboken.se/3.12643/varufakta/glasort/. Läst 27 juni 2022. 
  2. ^ ”glasört - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/glas%C3%B6rt. Läst 27 juni 2022. 
  3. ^ Hoffberg, Carl FredrikAnwisning til Wäxt-Rikets Kännedom, senare delen, s. 114.

Övriga källorRedigera

Externa länkarRedigera