Gialli (plural) är en italiensk form av eleganta skräckbetonade thrillrar[1]. Filmerna innehåller ofta mycket våld och avklädda kvinnor och kan ses som en föregångare till slasher-genren. Benämningen Giallo kommer ifrån italienskans ord för gul som också var den färg förlaget Mondadoris pocketdeckares omslag hade haft sedan 1920-talet.[1] Pionjärer inom genren är Mario Bava och Dario Argento.

Historia redigera

Mario Bava är den som anses ha lagt grunden till genren med sin film La ragazza che sapeva troppo från 1963. Det är en svartvit film starkt inspirerad av den våg av krimis som hade dominerat i Tyskland på 1950-talet. När Bava året därpå gjorde Blod och svarta spetsar i färg hade såväl grundformeln med ett mordmysterium som en central del av handlingen och en filmiskt mustig och färgrik palett utvecklats.[2]

Dario Argento var viktig för genrens utveckling. Hans Ljudet från kristallfågeln (1970) använde ett djärvt kameraarbete och ett psykologiskt motiv för morden, saker som går igen i nästan alla efterföljande filmer i genren. Mördarens bakgrund och en pseudopsykologisk förklaring till brotten utforskas ibland in absurdum.

Lucio Fulcis The New York Ripper (1982) är en av genrens svarta får då våldet i filmen är så grovt och kvinnosynen så misogynistisk.[källa behövs]

Urval av filmer redigera

Referenser redigera