Gathorne Gathorne-Hardy, 1:e earl av Cranbrook

brittisk politiker
(Omdirigerad från Gathorne Gathorne-Hardy)

Gathorne Gathorne-Hardy, 1:e earl av Cranbrook, född 1 oktober 1814, död 30 oktober 1906, var en brittisk politiker och jurist.

Gathorne Gathorne-Hardy, 1:e earl av Cranbrook
Född1 oktober 1814[1][2][3]
Bradford, Storbritannien
Död30 oktober 1906[1][2][3] (92 år)
Hempstead, Storbritannien
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidOriel College
Shrewsbury School
SysselsättningPolitiker[4], domare, barrister[5]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av 16:e brittiska parlamentet
Storbritanniens 16:e parlament, Leominster (1856–1857)[6]
Ledamot av Förenade kungarikets 17:e parlament
Storbritanniens 17:e parlament, Leominster (1857–1859)[6]
Ledamot av Förenade kungarikets 18:e parlament
Storbritanniens 18:e parlament, Leominster (1859–1865)[6]
Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament
Storbritanniens 19:e parlament, Leominster (1865–1866)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 19:e parlament
Storbritanniens 19:e parlament, Oxford University (1865–1868)[6]
Storbritanniens inrikesminister (1867–1868)
Ledamot av Förenade kungarikets 20:e parlament
Storbritanniens 20:e parlament, Oxford University (1868–1874)[6]
Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament
Storbritanniens 21:a parlament, Oxford University (1874–1878)[8]
Ledamot av Brittiska överhuset (1878–1906)
Kronrådets lordpresident (1885–1886)
Kansler för hertigdömet Lancaster (1886–1886)
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaJane Orr
(g. 1838–)[9][10]
BarnLady Edith Elizabeth Gathorne-Hardy[11][9]
John Gathorne-Hardy, 2nd Earl of Cranbrook (f. 1839)
Charles Gathorne Gathorne-Hardy (f. 1841)[11]
Alfred Gathorne-Hardy (f. 1845)
Lady Margaret Evelyn Gathorne-Hardy (f. 1858)[11]
FöräldrarJohn Hardy
Isabel Gathorne[11]
Redigera Wikidata

Han var far till John Gathorne-Hardy, 2:e earl av Cranbrook och Alfred Gathorne-Hardy.

Biografi redigera

Cranbrook invaldes 1856 i underhuset och blev en framträdande medlem av torypartiet. Hans karriär gick snabbt, 1858-1859 var han understatssekreterare, och vid valen 1865 slog han ut sin medtävlare William Ewart Gladstone som representant för Oxfords universitet, en ställning Gladstone hade innehaft sedan 1847. Då Derby bildade regering 1866, blev Cranbrook ordförande i Poor Law Board och 1867 inrikesminister.

Cranbrook intresserade sig livligt för fattigvårds- och fabrikslagstiftning, och var reformvänligt konservativ i Benjamin Disraelis anda. Han var en avgjord motståndare till Gladstone, och utkämpade många ryktbara debatter med denne. Han var speciellt motståndare till av avskaffandet av statskyrkan på Irland, och utvecklade under åren en stor aktivitet inom området. År 1874 blev han Disraelis krigsminister, 1878 efterträdde han Salisbury som minister över Indien och blev som viscount samma år pär. År 1892 blev han earl. I Salisburys båda ministärer 1885-1886 samt 1886-1892 var Cranbrook lordpresident of the council. Han var 1893 medverkande till att förkasta förslaget om Irlands självstyrelse, men lämnade efter detta den aktiva politiken.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Gathorne Gathorne-Hardy, 1st earl of Cranbrook, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Gathorne Gathorne-Hardy, 1st Earl of Cranbrook, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Gathorne Gathorne-Hardy, 1st Earl of Cranbrook, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Joseph Foster, Men-at-the-Bar : A biographical hand-list of the members of the various Inns of Court, including her Majesty's Judges, etc., andra utgåvan, Joseph Foster, 1885.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, assets.parliament.uk.[källa från Wikidata]
  8. ^ The London Gazette 24578, 24578, s. 2862, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera