Fritt fall

tillstånd då ett föremål endast påverkas av gravitationskrafter

Ett föremål sägs befinna sig i fritt fall om det endast påverkas av gravitationskrafter.

Vertikal position y som funktion av tid. Den röda tangenten visar fallhastigheten efter 2 sekunder för g = 10 m/s².
David Scott genomför ett experiment vid Apollo 15:s månlandning.
För andra betydelser, se Fritt fall (olika betydelser).

Vanligtvis menar man med fritt fall att föremålet endast påverkas av jordens gravitationskraft, när det är i närheten av jordens yta. Ett föremål i fritt fall ovan jordytan accelereras med en acceleration nedåt a = -g, där g är tyngdaccelerationen på ungefär 9,81 m/s²[a] Alla föremål som faller fritt på samma ställe, faller enligt ekvivalensprincipen med samma acceleration.[2]

Om kroppen som faller har initialhastighet 0, ökar farten nedåt varje sekund med 9,81 m/s (ca 35 km/timme): v = -gt. Sträckan ökar kvadratiskt med tiden, enligt s = -½ gt ². Hastigheten ökar med roten ur fallsträckan v = √(2gs).

Om ett föremål släpps tillräckligt högt upp kommer det dock normalt inte att falla fritt, eftersom också andra krafter, såsom luftmotståndet, påverkar föremålet. Den uppkomna accelerationen blir då något lägre. Luftmotståndet ökar normalt med kvadraten på fallhastigheten, vilket gör att fallande föremål som påverkas av luftmotstånd till slut uppnår en maxhastighet, den så kallade gränshastigheten. För en genomsnittlig människa är detta cirka 53 m/s (ca 190 km/h).

Fritt fall i vardagligt talRedigera

I icke-vetenskapliga sammanhang, till exempel fallskärmshoppning, syftar begreppet "fritt fall" på fall utan fallskärm eller annan bromsande anordning, även om luftmotståndet är märkbart.

Se ävenRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ Värdet varierar mellan cirka 9,76 och 9,83 m/s² men har ett internationellt normerat värde på 9,80665 m/s² vilket ungefärligen motsvarar tyngdaccelerationen vid latitud 45° och havsytans nivå.[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ normalaccelerationen vid fritt fall i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 30 augusti 2017.
  2. ^ Klas Beyer, Umeå Universitet

Externa länkarRedigera