Fridolf Rhudin

svensk komiker, film- och revyskådespelare
(Omdirigerad från Fridolf Rudin)

Sixten Fridolf Emanuel Rhudin (ursprungligen Rudin), född den 10 oktober 1895 i Ransäter i nuvarande Munkfors kommun, Värmland, död den 6 mars 1935Röda korsets sjukhem i Stockholm, var en svensk komiker, film- och revyskådespelare. Han hörde till sin tids allra folkkäraste svenska artister. Det som mer än något annat gjort honom odödlig är den skivinspelade monologen "Den ensamma hunden", författad av Kar de Mumma.

Fridolf Rhudin
Fridolf Rhudin
Fridolf Rhudin
FöddSixten Fridolf Emanuel Rudin
10 oktober 1895
Ransäter, Sverige
Död6 mars 1935 (39 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år19121934
MakaAnna Margareta Bergman
Betydande roller
Simon Jönsson i Simon i Backabo
IMDb SFDb

Biografi redigera

Fridolf Rhudin var son till skräddaren Per Olof (Persson) Rudin. Fridolf ändrade stavningen i vuxen ålder. Han genomgick folkskola i Munkfors och trädde därefter i skräddarlära hos fadern. Efter att ha arbetat vid Laxholmens stålfabriker fortsatte han sin skräddarutbildning i Danmark och Norge.[1] Han intresserade sig dock för teatern och scendebuterade 1912 inom Nykterhetslogen Nordstjärnan, senare ombildad till Munkfors amatörsällskap, där han senare blev teaterdirektör. Fram till 1924 hann han spela 55 roller inom sällskapet, som med tiden gjorde honom känd även utanför Värmland.[2]

Efter militärtjänstgöring som malaj vid Värmlands regemente (I 22) satte han i gång att skriva brev till ett stort antal resande teatersällskap och fick till slut engagemang. Initialt nyttjades han mest som scenarbetare, men fick så småningom även mindre roller.

1919 kom han till Novilla i Stockholm, där han fick en del farsroller. Han fick dock inget vidare engagemang och återvände till skräddaryrket i Munkfors och sin amatörteater. Genom Gustaf Edgren fick han en del mindre statistroller inom filmen, bland annat i Värmlänningarna. 1925 fick han anställning vid Ernst Rolfs revy på Cirkus. Därefter spelade han på olika teatrar i Stockholm och i landsorten. Sin största framgång hade han 1926 med rollen som drängen Karl Johan i Gideon Wahlbergs Skärgårdsflirt, som han spelade mer än 500 gånger. Från 1927 spelade han i Stockholm i olika farser och revyer. Hans främsta genombrott kom dock inom filmen, där han under 1920- och 1930-talen fick sitt stora genombrott med filmer som Spökbaronen, Konstgjorda Svensson och Fridolf i Lejonkulan.[1] Största filmframgången hade han i rollen som Sixten i Sigurd Walléns Pojkarna på Storholmen.

Rhudin dog av hjärnhinneinflammation. När hans kista färdades genom Stockholm var det 50 000 människor ute på gatorna för att ta farväl.

Han var från 1928 gift med skådespelaren Anna Greta Rhudin (född Bergman).[3] De är begravda på Munkfors kyrkogård.[4]

Museum redigera

I Munkfors ligger Fridolf Rhudinmuseet som drivs av Rhudinexperten, musikern och bondkomikern Owe "Clapson" Carlsson.

Filmografi redigera

 
Fridolf Rhudin i filmen Simon i Backabo

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1926 Karl Johan Skärgårdsflirt
Gideon Wahlberg
Mosebacketeatern[5]
1928 Karl Johan Skärgårdsflirt
Gideon Wahlberg
Mosebacketeatern[6]
Vaxholm 1:an
Sigurd Wallén
Mosebacketeatern[7]
Yonsson Yon Yonson
Algot Sandberg
Ernst Fastbom Folkets hus teater[8]
Frasse Fredriksson Anderssonskans Kalle reser jorden runt
Emil Norlander
Folkets hus teater[9]
A.P. Petulander Knock out
Åbergsson
Sigurd Wallén Folkets hus teater[10]
1929 Du och jag, revy
Thor Modéen och John Botvid
Folkets hus teater[11]
1931 Simon Jönsson Sympatiska Simon
Fridolf Rhudin och Henning Ohlson
Fridolf Rhudin Södra Teatern

Regi (urval) redigera

År Produktion Teater
1931 Sympatiska Simon
Fridolf Rhudin och Henning Ohlson
Södra Teatern

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Rudin, Fridolf i Svenska män och kvinnor (1949)
  2. ^ S Fridolf E Rhudin
  3. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Rhudin, Anna Margareta
  4. ^ Gravar.se
  5. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 juli 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-07-24/197/8. Läst 5 januari 2016. 
  6. ^ ”Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 11. 21 april 1928. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1928-04-21/108/11. Läst 21 september 2016. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 17. 2 maj 1928. http://arkivet.dn.se/tidning/1928-05-02/119/17. Läst 18 mars 2017. 
  8. ^ ”Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 7 september 1928. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1928-09-07/244/9. Läst 1 januari 2016. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 19. 12 oktober 1928. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1928-10-12/279/19. Läst 1 januari 2016. 
  10. ^ ”Scen och Film: En som jubilerar”. Dagens Nyheter: s. 18. 31 december 1928. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1928-12-31/357/11. Läst 1 januari 2016. 
  11. ^ ”Tre nyårsrevyer: 'Du och jag' på Folkets hus teater”. Dagens Nyheter: s. 15. 2 januari 1929. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1929-01-02/1/7. Läst 1 januari 2016. 

Källor redigera

  • Myggans nöjeslexikon, band 12 (Höganäs 1992)
  • Schiller, Harald, Händelser man minns - en krönika 1920-1969 (1970)
  • Zetterström, Erik (1983). Mina favoriter i ord, bild, sketcher och monologer: [Fridolf Rhudin, Thor Modéen, Ernst Rolf]. Hudiksvall: Winberg. Libris 7791470. ISBN 91-970445-2-0 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera