Kalkmålning är en målningsteknik för anbringande av konstverk på muryta. Kalkmålning utförs antingen på torr puts, så kallad al secco, eller på våt puts, så kallad al fresco. Vid målning i freskoteknik används pigment som är lösta i kalkvatten, som bindemedel för färgen utnyttjas den släckta kalkens förmåga att ta upp kolsyra ur luften, varvid vattenolöslig kalciumkarbonat bildas. Vid målning i seccoteknik används utöver kalk en mängd olika bindemedel som exempelvis animaliskt lim, olja och ägg.[1]

Bröllopet i Kana av Jørlundemästaren i Jørlunde kyrka, mellan 1150 och 1175
Apoteos över Stockholm som sjöstad i Blå rummet, Stockholms stadshus, kalkmålning av Axel Törneman, 1920

De medeltida kyrkomålningarna i Sverige är i allmänhet utförda i al secco-teknik, men till exempel målningar i romanska kyrkor i Danmark från 1100–1250 är ofta gjorda i al fresco-teknik.[2] Det förekommer också att teknikerna kombinerats med varandra och fresker har ofta efterarbetas i seccoteknik.[3]

Al fresco-tekniken har tagits upp i modernt måleri av bland andra Hilding Linnqvist och Sven Erixson.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Nord, Anders G; Kate Tronner (2010). Medeltidsmästarnas färgval. sid. 56-57. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/155/rapp2010_8.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 30 mars 2019 
  2. ^ www.kalkmalerier.dk
  3. ^ Francesca Casadio, Ivana Giangualano, Francesca Piqué. (2004). ”Organic materials in wall paintings: the historical and analytical literature”. Studies in Conservation: sid. 64.