Fredrik Kjellin
svensk kemist
Fredrik Adolf Kjellin, född den 24 april 1872 i Vårdinge församling, Stockholms län,[3] död den 30 december 1910 i Stockholm, var en svensk ingenjör och uppfinnare.
| Fredrik Kjellin | |
| Född | 24 april 1872[1] Vårdinge församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 30 december 1910[1] (38 år) Oscars församling[1], Sverige |
| Begravd | Nikolai kyrkogård[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Kemist, uppfinnare[1], bergsingenjör[1] |
| Redigera Wikidata | |
Efter avgångsexamen från Tekniska högskolans kemiska avdelning 1893 anställdes Kjellin vid Gysinge järnbruk där han arbetade 1899-1904. Han var därefter delägare i Metallurgiska patent AB. Vid Gysinge uppfann och byggde Kjellin den första användbara elektriska induktionsugnen för stålsmältning. Kjellin sysslade även med vetenskapligt arbete, bland annat rörande den elektrolytiska dissociationsteorin.
Källor redigera
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 486
Noter redigera
- ^ [a b c d e f] Fredrik A Kjellin, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Kjellin, Adolf Fredrik, läs online, läst: 9 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Vårdinge församlings födelsebok.