Frank Puaux
Jean Alexandre Frank Puaux, född den 26 november 1844 i Luneray, departementet Seine-Inférieure, död den 11 april 1922 i Paris, var en fransk reformert präst. Han var son till François Puaux, far till René och Gabriel Puaux samt morfars far till Frank Belfrage.
Efter studier i Genève och Montauban utnämndes Puaux till pastor vid franska reformerta kyrkan i Stockholm 1868. Vid fransk-tyska krigets utbrott återvände han till fosterlandet för att ägna sig åt de sårades vård. Puaux kom tillbaka till Stockholm i oktober 1870, men tog avsked i januari 1871. Efter återkomsten till Frankrike ägnade han sig åt historiska forskningar om franska reformationen. Puaux var medarbetare i Encyclopédie des sciences religieuses (utgiven av Frédéric Lichtenberger) och i Bulletin de l'histoire du protestantisme français samt ledde under många år, efter Edmond de Pressensé, Revue chrétienne. Han efterträdde i december 1909 Fernand de Schickler som president i Société de l'histoire du protestantisme français, vars bibliotek i Paris var känt av alla forskare för sin rikedom på dokument rörande franska reformationen.
Puaux författade Les précurseurs français de la tolérance au XVII:e siècle (1878), Les Bassoutos, une mission au sud de l'Afrique (1881), La dernière requête de la France à Louis XIV (1885), Études sur la révocation de l'édit de Nantes (tillsammans med Auguste Sabatier, 1886), L'instruction primaire dans les colonies françaises (1889), Les oeuvres du protestantisme français au XIX:e siècle (1893; för världsutställningen i Chicago), L'esprit de la Réforme (1901) och L'église réformée de France (1905). Två av honom i Vetenskapsakademien i Stockholm 1870 hållna föredrag är utgivna under titeln Le père Hyacinthe et son église (1870). Slutligen föreligger av Puaux en Histoire de l'établissement des protestants français en Suéde (1891).
Källor
redigera- Puaux, Frank i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Puaux, Frank i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)