Franche-Comté-smide

äldre färskningsmetod för framställning av smidesjärn
Franche-Comtéhärd vid Woxna bruk 1915. Blyertsteckning av Ferdinand Boberg.

Franche-Comté-smide (franskt uttal: [fʁɑ̃ʃ kɔ̃te-]) avser en äldre härdfärskningsmetod för framställning av smidesjärn ur tackjärn.[1] Metoden infördes till Sverige från Frankrike under 1850-talet, men ersattes snart av bättre metoder, till exempel lancashireprocessen.[1]

Lancashireprocessen, som infördes till Sverige redan på 1830-talet, krävde stora omorganisationer på järnbruken både i fråga om arbetsuppgifter och utrustning. Detta var något som inte passade den stora andelen små svenska järnbruk, och det var mot denna bakgrund Franche-Comté-smidet infördes från nordöstra Frankrike och Belgien. Metoden hade stora likheter med det tidigare vanliga tysksmidet, men vid Franche-Comté-smide användes en täckt ugn, liknande den som fanns i lancashiresmedjor.

Under ett antal år hade således Franche-Comté-smidet en ganska stor spridning, detta till följd av den minskade kolåtgång och den jämnare kvalitet järnet erhöll i jämförelse med tysksmidet.[1] Liksom vid tysksmidet utfördes färskningen och vällningen av tackjärnet i samma härd (räckhammarsmide). Den tackjärnskvantitet man hade vid Franche-Comté-smidet var emellertid mycket mindre än vid tysksmidet, vilket krävde ett omsorgsfullare arbete i härden. Det slutgiltiga produkten man fick fram, stångjärn, hade ojämnare kvalitet och var mindre segt än lancashirejärnet, vilket bara efter några årtionden helt hade konkurrerat ut det förra.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] ”Franche-Comté-smide - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/franche-comte-smide. Läst 27 januari 2018.