Francesca da Rimini (Zandonai)

opera av Zandonai

Francesca da Rimini är en opera i fyra akter med musik av Riccardo Zandonai och ett libretto av Tito Ricordi och Carlo Zangarini efter pjäsen med samma namn av Gabriele D'Annunzio. Den hade premiär på Teatro Regio i Turin den 19 februari 1914.

Framsida av librettot

HistoriaRedigera

Operan är Zandonais mest kända verk. I New Grove Dictionary of Opera kallar Renato Chiesa den för "ett av de mest originella och polerade italienska melodramer under 1900-talet, [som] kombinerar en kraftfull gåva för italiensk melodi ... med en exceptionell orkesterledning." Firade sångerskor i titelrollen har varit Gilda dalla Rizza, Magda Olivero (som spelade in utdrag av operan 1969 för Decca Records), Raina Kabaivanska och Renata Scotto.

Verket hade svensk premiär den 23 oktober 1937 på Kungliga Operan i Stockholm i översättning och regi av Ragnar Hyltén-Cavallius. Den spelades sex gånger fram till 28 november samma år.

PersonerRedigera

Roller Röststämmma Premiärbesättning,[1] 19 februari 1914
Dirigent: Ettore Panizza
Besättning vid svenska premiären 23 oktober 1937
Dirigent: Nils Grevillius
Francesca da Rimini sopran Linda Cannetti Inez Köhler
Paolo il Bello tenor Giulio Crimi Einar Beyron
Giovanni lo Sciancato baryton Francesco Cigada Sigurd Björling
Malatestino dall'Occhio tenor Giordano Paltrinieri Set Svanholm
Samaritana sopran Raquelita Merly Hjördis Schymberg
Donella mezzosopran Maria Vaccari Elsa Ekendahl
Garsenda sopran Maria Avezza Astrid Ohlsson
Biancofiore sopran Marina Polazzi Isa Quensel
Altichiara mezzosopran Maria Marek Göta Allard
La Schiava (Smaragdi) kontraalt Gabriella Besanzoni Brita Ewert
Il Balestriere tenor Giuseppe Nessi Gösta Kjellertz
Il Giullare bas Pompilio Malatesta Oscar Ralf
Ostasio bas Osvaldo Pellegrini Conny Molin
Ser Toldo Berardengo tenor Edmondo Orlandi Simon Edwardsen
Il Torrigiano baryton Osvaldo Pellegrini Georg Svensson
Voce del Prigioniero tenor Olle Strandberg

HandlingRedigera

Plats: Ravenna och Rimini.

Francesca, dotter till Guido I da Polenta, ska av statsskäl giftas bort med Giovanni, känd som Gianciotto, den handikappade sonen till Malatesta da Verucchio. Men då Francesca med stor säkerhet skulle vägra gifta sig med den lame och deformerade Gianciotto, möter hon i första akten hans yngre och vackre broder Paolo, känd som Il bello. Under förespegling att Paolo är hennes tillkommande blir hon blixtförälskad i honom; även han blir förtjust utan att de båda har utväxlat ett ord.

Ett krig råder mellan Guelfer och Ghibelliner. Francesca är nu gift med Gianciotto och möter Paolo. Hon förebrår honom för sveket. Han ber om förlåtelse och avslöjar sina känslor för henne. Gianciotto berättat att Paolo har valts till kapten för Florens. Paolo åker dit.

I tredje akten läser Francesca historien om Lancelot och Guinevere för sina hovdamer. Paolo har återvänt från Florens. Tillsammans med Francesca fortsätter de läsa historien om de älskande. Till slut kysser de varandra.

Malatestino, Gianciottos yngste broder, älskar också Francesca. Han har upptäckt hennes möten med Paolo. Efter att Francesca avvisat hans närmanden förråder Malatestino de älskande för Gianciotto. Denne lägger sig i bakhåll och avslöjar kärleksparet. Han dödar dem båda.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Parsons, Charles H., Opera premieres: an index of casts/performers. M–Z, Edwin Mellen Press, 1993, p. 1354, ISBN 0-88946-414-6

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera