Fonogram

mekanisk eller elektronisk representation av ljud
Fonogram är även skrifttecken som förmedlar ljudvärden, i kontrast till idéer (logogram).

Ett Fonogram (av de grekiska orden för ljud respektive skrift) är en ljudinspelning, men används även i överförd betydelse som samlingsbenämning för olika media på vilka ljud har spelats in (lagrats) och kan avlyssnas. Termen, vilken även används i lagtexter och liknande sammanhang, lanserades internationellt i de upphovsrättsliga reglerna i Romkonventionen 1961 och slog igenom i Sverige 1971 med Konsertbyråutredningens betänkande Fonogrammen i musiklivet (SOU 1971:73).

Fyra typer av fonogram med tillhörande uppspelningsapparater. Från vänster: fonografcylinder med fonograf, 78-varvare med vevgrammofon, rullband med rullbandspelare och LP med skivspelare. Bild från utställningen "Att bevara ljud för framtiden" vid Arkivens dagArkivcentrum Syd i Lund, november 2012.

Exempel på medier som kan lagra fonogram redigera

Inspelningsbara media är eller bär ett fonogram bara om något lagrats på dem. En oinspelad CD-R är alltså inte ett fonogram.

Se även redigera

Källor redigera