Öppna huvudmenyn

Folk och Rackare var en svensk musikgrupp som var aktiv mellan 1976 och 1986. Det är en av de mest inflytelserika grupperna inom svensk folkmusik under 1970-talet [källa behövs]. 1970-talets folkmusikvåg koncentrerade sig på spelmansmusik, men Folk och Rackare framförde folkliga visor och medeltidsballader, med musikalisk inramning främst från den brittiska folkrockscenen och den svenska folkmusikscenen.

Folk och rackare
BakgrundSverige Sverige Norge Norge
GenreFolkmusik
År som aktiva1976–1986; temporärt 1996, 2017
Webbplatswww.myspace.com/folkrackare
Medlemmar
Carin Kjellman 1970–1986
Ulf Gruvberg 1970–1986
Jørn Jensen 1976–1986
Trond Villa 1976–1986
Affe Byberg 1985–1986
Olle Westbergh 1985–1986

BörjanRedigera

Carin Kjellman (född 1950) mötte 1970 Ulf Gruvberg (född 1946, folkbokförd som Ulf Grufberg) på en folkmusikfestival,[1] och de började sedan spela musik tillsammans. De gav ut sin första skiva Med rötter i medeltiden 1974. På Folk och Rackare från 1976 fanns spelmännen Kalle Almlöf och Jonny Soling samt den norske folkmusikern Jørn Jensen med som gästmusiker; Jensen blev efter detta en fast medlem i gruppen. När Trond Villa som tidigare spelat med Jensen i Folque, en välkänd norsk folkrockgrupp, kom med i bandet 1976 var den kvartett bildad som kom att bli det egentliga Folk och Rackare. Gruppen spelade mest i Sverige och framförde traditionellt material främst på svenska varför gruppen brukar betraktas som svensk, trots att besättningen var till hälften norsk.

MusikenRedigera

Blandningen av musiker från olika länder sågs som något sensationellt i folkmusikkretsar på den tiden. Brittiska folkrockband som Fairport Convention och Pentangle blev en stor influens för bandets musikaliska inramning. När Carin Kjellman insett att den typ av sångmaterial dessa grupper framförde fanns även i Sverige, började hon gräva i arkiven efter gamla svenska nedteckningar. Hon möttes med en viss skepsis av dem som inte önskade se materialet förvanskat och kommersialiserat. Folk och Rackare spelade så gott som uteslutande traditionellt material, men de var inte främmande för att till exempel kombinera musik och texter som troligen inte alls hört ihop från början eller för att slå ihop olika versioner av samma sång från olika trakter, till en. Skivan Stjärnhästen från 1981 är en av gruppens mest kända, består av traditionellt jul- och staffansmaterial. I slutet på 1970-talet upplevde gruppen en viss internationell framgång och turnerade över hela Europa.

SlutetRedigera

Skivan Rackbag från 1985 kom att bli gruppens sista. Tre nya medlemmar hade då tillkommit, Alf Byberg på trummor, Olle Westbergh på keyboards och Micke Jahn på elgitarr. Inte hela gruppen var nöjd med detta tillskott. Dessutom blev de kraftigt ökade kostnaderna som utökningen innebar i längden svåra att få täckning för av redan hårt prövade konsertarrangörer. Samma år som gruppen splittrades spelade Carin Kjellman in en soloskiva på skivbolaget Amalthea, ett album som var mindre folk och mera rock.

Efter uppbrottetRedigera

Ulf Gruvberg kom att arbeta på radio bland annat med live-musiksändningar, han var även producent för Hedningarnas stora genombrott Kaksi!. 1996 återförenades gruppen för en serie konserter på festivaler i Danmark och Sverige. Gruppen återförenades tillfälligt för att spela på Norrbostämman 2017.

Bland de många musiker från 1990- och tidigt 2000-tal som inspirerats av gruppen finns gruppen Garmarna som spelat in flera av de låtar som lanserats av Folk och rackare, och gruppen Ranarim med bland andra Sofia Sandén och Ulrika Bodén. Även Lena Willemarks sätt att hantera ballader är påverkat av Folk och rackare.

DiskografiRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ "P2/Felicia: Carin Kjellman". sverigesradio.se. Läst 2 april 2016.

Externa länkarRedigera