Flexur

Flexur (latin: flexura, 'böjning', av flecto, 'böja') är en böjning (veckning) av ett bergartslager, alternativt en packe av bergartslager. Vinkeln mellan skänklarna i flexuren är mellan 120 och 180 grader.^[1] Den vanligaste varianten av flexur är en monoklinal,^[2] medan andra varianter är synklinal och antiklinal.

Om flexuren brister^[3] och bergartslagren förskjuts i förhållande till varandra uppstår en skolla.

Ordet flexur finns i svensk skrift sedan 1871.^[3]

Se även redigera

Böjning (hållfasthetslära)

Referenser redigera

^ ”flexur”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flexur. Läst 12 maj 2018.
^ Liten Geologisk Encyklopedi. geonord.org. http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedFeb2015.pdf. Läst 12 maj 2018 Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine.
^ [a b] ”flexur (ordbok)”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/flexur. Läst 12 maj 2018.

[1] ”flexur”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/flexur. Läst 12 maj 2018.

[2] Liten Geologisk Encyklopedi. geonord.org. http://www.geonord.org/ugs/LitenGeologiskEncyklopedFeb2015.pdf. Läst 12 maj 2018 Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine.

[:0-3] [a b] ”flexur (ordbok)”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/flexur. Läst 12 maj 2018.

[1]

[2]

[3]