Flaggkorpral var den högsta underbefälsgraden i den svenska marinen 1926-1942. Graden hade tjänsteställning över furir, men under underofficer av 2. graden.

Gradbeteckning (krona) och yrkesbeteckning (ratt) för flaggkorpraler vid däcksavdelningen (utom artilleristyrmän), modell 1931. Bars på underärmarna ovanför en blå gradbeteckningspaspoal.[1]

Införande och avskaffande redigera

Graden infördes 1926 då den ersatte underofficer av 3. graden. Nya befordringar till graden upphörde 1942 och graden försvann när dåvarande flaggkorpraler befordrades eller tog avsked. Från detta år ägde marinens underofficersbefordran rum efter samma befordringsgång som i armén och flygvapnet, dvs. direkt från furir till underofficer av 2. graden.[2]

Tilltal redigera

Flaggkorpralerna tilltalades med specialbenämningar beroende på den yrkesavdelning de tillhörde. I flottan sålunda: konstapel, styrman, maskinist, rustmästare, torpedmästare eller kvartersmästare.[3]

Referenser redigera

  1. ^ Marinmuseum 2016-03-02.
  2. ^ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:15, sid. 33.
  3. ^ Undervisning för manskapet vid flottan 1940, sid. 29-30.