Farlig väg

film från 1950 regisserad av Anthony Mann

Farlig väg (engelska: Side Street) är en amerikansk långfilm från 1950 i regi av Anthony Mann, med Farley Granger, Cathy O'Donnell, James Craig och Paul Kelly i rollerna.

Farlig väg
(Side Street)
GenreKriminalfilm
Film noir
Drama
RegissörAnthony Mann
ProducentSam Zimbalist
ManusSydney Boehm
Sydney Boehm
SkådespelareFarley Granger
Cathy O'Donnell
James Craig
Paul Kelly
OriginalmusikLennie Hayton
FotografJoseph Ruttenberg
KlippningConrad A. Nervig
DistributionMetro-Goldwyn-Mayer
Premiär23 mars 1950
(USA)
2 oktober 1950
(Sverige)
Speltid83 min
LandUSA USA
SpråkEngelska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Joe Norson (Farley Granger) är en ärlig familjefar och brevbärare. Men han faller för frestelsen och stjäl $30 000 från den ohederliga advokaten Victor Backett (Edmon Ryan). Det Norson inte vet är att pengarna är en avbetalning från Emil Lorrison (Paul Harvey), en oskyldig man som blivit utpressad av Backett. Advokaten dödar snart Lorrison och dumpar hans kropp i vattnen utanför New York. Joe försöker förklara sin nya rikedom för sin fru Ellen (Cathy O'Donnell) och övertygar henne att han fått ett nytt och fint jobb. Han lämnar pengarna hos sin vän, bartendern Nick Drumman (Edwin Max), men snart blir det för mycket för Norsons samvete och han försöker lämna tillbaka pengarna till Backett. När Backett förstår vad som har hänt hamnar Joe i dödliga bekymmer.

RollistaRedigera

  Farley Granger  –  Joe Norson
  Cathy O'Donnell  –  Ellen Norson
  James Craig  –  Georgie Garsell
  Paul Kelly  –  Captain Walter Anderson
  Jean Hagen  –  Harriet Sinton
  Paul Harvey  –  Emil Lorrison
  Edmon Ryan  –  Victor Backett
  Charles McGraw  –  Stanley Simon
  Edwin Max  –  Nick Drumman
  Adele Jergens  –  Lucille 'Lucky' Colner
  Harry Bellaver  –  Larry Giff
  Whit Bissell  –  Harold Simpsen
  John Gallaudet  –  Gus Heldon
  Esther Somers  –  Mrs. Malby
  Harry Antrim  –  Mr. Malby

ProduktionRedigera

Filmen spelades in på plats i New York.[1]

MottagandeRedigera

Filmrecensenten Bosley CrowtherThe New York Times ansåg att filmen var ett kompetent verk, gjort helt enligt ritningarna om att "brott inte lönar sig", men den kunde egentligen bara rekommenderas till dem som verkligen var fascinerade av den kriminella världen:[2]

In short, it's a fair enough crime picture, ending with a screaming downtown chase and the moral very tenderly delivered by the usual narrator's voice. But, cut down to its essentials, that's just about all it is: in short. It can only be fully recommended to those who have a deep and morbid interest in crime.

Filmens anseende har dock stigit med åldern och den ses numera som en viktig del i Anthony Manns filmografi och inom film noir-genren.[3]

KällorRedigera

NoterRedigera

Externa länkarRedigera