För proggbandet, se Den förlorade generationen.

Den förlorade generationen (engelska: Lost Generation[1]) är ett uttryck, myntat av Ernest Hemingway som oftast syftar på den generation av desillusionerade unga som präglats för livet av första världskrigets trauman och mänskliga katastrofer. Det har dock senare kommit att användas även för mer sentida generationer med vikande samhällsstöd och framtidstro.[2]

Uttrycket tillskrivs ursprungligen den modernistiska författaren Gertrude Stein, som samlade en betydande del av 1920-talets unga konstnärselit i sitt hem i Paris, bland dem Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald, Ezra Pound, Sherwood Anderson, Waldo Peirce, John Dos Passos och T.S. Eliot.[3][4] Ibland syftar uttrycket specifikt på denna grupp av utomlands boende amerikanska modernister.

Frasen används också mer generellt som beteckning för alla de män som stupade i skyttegravar och på slagfält. De lämnade efter sig ett gigantiskt "hål" i statistiken och i samhällslivet –demografiskt, socialt och kulturellt.

Uttryckets ursprungRedigera

Ernest Hemingway gjorde uttrycket känt genom att använda det som epigraf (kapitelinledande citat eller motto) i romanen Och solen har sin gång, (1926, The Sun Also Rises) och sedan som kapitelrubrik i sin memoarbok En fest för livet (1964, A Moveable Feast). I memoarboken skriver Hemingway att Stein hade hört frasen från en verkstadsägare, där Stein lämnat in sin bil. När en ung mekaniker misslyckats med att reparera bilen fort nog, skrek ägaren åt den unge mekanikern: "You are all a génération perdue" (översatt: "Ni är alla en förlorad generation").

Stein sade sedan till Hemingway: "That is what you are. That's what you all are ... all of you young people who served in the war. You are a lost generation" (översatt: "Det är vad du är. Det är vad ni alla är ... alla ni unga människor som deltagit i kriget. Ni är den förlorade generationen").[3]

Senare tiders benämningarRedigera

Uttrycket har även kommit att användas för senare "förlorade" generationer, det vill säga dels för generationer i Tyskland präglade av andra världskriget och Tredje riket med dess efterverkningar och skuldtyngda vilsenhet och dels för de så kallade "millenniegenerationerna" (födda från 1980-talet och framåt), som ofta benämns prekariatet och har upplevt sina livsomständigheter med ekonomi, arbete, boende och framtidsutsikter kraftigt försämras jämfört med tidigare välfärdsgenerationer.[5][6][7][8] Vissa drar även paralleller till senare tiders överbeskyddande uppväxtförhållanden för många ur dessa generationer, så kallade curlingbarn.[9]

ReferenserRedigera