Fågeln och tyrannen

film från 1952 regisserad av Paul Grimault

Fågeln och tyrannen (franska: Le roi et l'oiseau, ”Kungen och fågeln”) är en fransk tecknad äventyrsfilm från 1980 i regi av Paul Grimault och med manus av Jacques Prévert. Handlingen utspelar sig i ett slott hos en enväldig tyrann, som utmanas av en fågel, en sotare och en herdinna. Historien är inspirerad av H.C. Andersens saga Herdinnan och sotaren. Filmen är anmärkningsvärd för sin långa tillkomsttid, en följd av en rättighetstvist; arbetet började 1948 och avslutades i slutet av 1970-talet.

Fågeln och tyrannen
(Le roi et l'oiseau)
RegissörPaul Grimault
ManusJacques Prévert
Paul Grimault
Baserad påHerdinnan och sotaren” av H.C. Andersen
SkådespelareJean Martin
Pascal Mazzotti
OriginalmusikJoseph Kosma
Wojciech Kilar
FotografGérard Soirant
KlippningPaul Grimault
ProduktionsbolagLes Films Paul Grimault
DistributionGebeka Films
Premiär19 mars 1980
Speltid87 minuter
LandFrankrike
SpråkFranska
IMDb SFDb Elonet

Tillkomst redigera

 
Paul Grimault år 1961

1946 bestämde sig regissören Paul Grimault och manusförfattaren Jacques Prévert för att följa upp sitt första samarbete, kortfilmen Le petit soldat ("Den lilla soldaten"), med en långfilm. Arbetet med filmen började 1948. Filmen var hett efterlängtad i Frankrike, efter att Grimault genom sina kortfilmer befäst en framträdande plats inom den inhemska tecknade filmen. Problem uppstod dock, och 1950 förlorade Grimault kontrollen över produktionen. 1953 släpptes en ofärdig version mot regissörens vilja under titeln La bergère et le ramoneur ("Herdinnan och sotaren"). 1967 återfick Grimault rätten till materialet och började söka nya finansiärer. 1977 återupptogs arbetet och filmen kunde färdigställas under de nästföljande åren.[1]

Utgivning redigera

Den färdiga filmen släpptes i Frankrike den 19 mars 1980. Den sågs av mer än 1,7 miljoner fransmän och vann Louis Delluc-priset.[1] I Sverige gick den upp på bio den 8 november 1996.[2] Filmen har lyfts fram av regissörer som Isao Takahata, Hayao Miyazaki och Sylvain Chomet som en viktig inspirationskälla.[3][4]

Källor redigera

Externa länkar redigera