Eskil Sanno Fåhraeus född 14 september 1817 i Visby, död 3 mars 1900, var en svensk direktör i sockerbolaget D. Carnegie & Co.[2], Göteborg och ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg.

Eskil Sanno Fåhraeus
Född14 september 1817
Visby, Sverige
Död3 mars 1900 (82 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker, affärsman
MakaEbba Maximiliana Fåhræus[1]
BarnOlof Johan Fåhræus (f. 1856)
Klas Fåhraeus (f. 1863)
FöräldrarJohan Vilhelm Fåhræus[1]
Carolina Lovisa Löfvenström Anckarström
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Efter skolstudier i Ystad blev han anställd som bokhållare i firman D. Carnegie & Co. [3], Göteborg, 1836. Senare anställd i samma firma som resande försäljare, från 1865 utnämnd till direktör och ledamot av styrelsen. 1870 lämnade han denna befattning i firman på grund av hälsoskäl. Citat ur skriften D. Carnegie & Co 1803-1953, sidan 212: "Försäljningsverksamheten handhades fram till 1870 av Eskil Fåhaeus. Han företog i äldre tid omfattande resor i landet, och det berättas att när han slog sig ner på något småstadshotell, kommo specerihandlarna upp i frack och vit halsduk för att få nåden att köpa Carnegies socker".

Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1870-84, av direktionen för kurhuset 1871-75, av direktionen för Holtermanska sjukhuset 1871 -75 och av styrelsen för Renströmska fonden 1881-85. Han var vidare ledamot av beredningen för stadsfullmäktiges överinseende över Göteborgs sjukhem samt godkännande av reglemente för detta 1871, av bevillningsberedningar i 2:a distriktet 1872-73 och i 6:e distriktet 1876, av beredningen för utlåtande över förslag till bro över Göta älv 1873, av kommittén för val av ledamöter och suppleanter byggnadsnämnden 1874, av festkommittén vid kungaparets besök i staden 1874, av valkommittén 1873-77, av beredningen för löneförhöjning till poliskåren 1875 och av beredningen för anordningar i stadsfullmäktiges sessionssal 1875-76.

Obekräftade uppgifter gör gällande att Eskil Sanno Fåhraeus vid sin bortgång hade den i Sverige genom tiderna största och dyrbaraste samlingen av porslinstallrikar.[4]

Familj redigera

Eskil Sanno Fåhraeus var son till tullförvaltare Johan (Jean) Wilhelm Fåraeus (1787-1857)[5] och Karolina Lovisa Löwenström. Gift 14 december 1855 med Ebba Maximiliana Prytz (född 1824 i Örgryte, Göteborg). Barn: Bror Fåhraeus (född 1862), gift 1:o med Mary Ellen Lyon (1865-1898) och 2:o Elin Ahlström,[6] Klas Fåhraeus (1863-1944) konstskribent, konstsamlare.

Övrigt redigera

  • Eskil Sanno Fåhraeus hade sin bostad i fastigheten Kungsportsavenyn 3/ Storgatan 49, som han också ägde.[7]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Fåhræus, släkt, läst: 16 augusti 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ D. Carnegie & Co. var ett handels- och tillverkningsföretag i socker i Göteborg på slutet av 1800-talet med eget sockerraffinaderi. Bolagets sockerraffinaderi överfördes till Svenska sockerfabriksaktiebolaget när detta grundades 1907 genom en sammanslagning av ett 10-tal fristående sockerraffinaderier i Sverige.
  3. ^ D. Carnegie & Co., sockerbolaget.
  4. ^ Eric och Nils Forsgren, Lidingö - Människor och miljöer, 1995, sidan 162. ISBN 91-630-3812-9
  5. ^ Johan (Jean) Wilhelm Fåraeus (1787-1857) var son till Pehr Fåraeus gift med Sofia Beata.
  6. ^ Göteborgsstudenter II : Realgymnasium i Göteborg 1865-1886 och Göteborgs Högre realläroverk 1885-1918, Erland Långström & Gustaf Stern, Aktiebolaget Pehrssons Förlag, Göteborg 1919 s. 29
  7. ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1895, sidan 41.

Tryckta källor redigera

  • Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962: Biografisk matrikel, Göteborg, 1963 sidan 89-90.
  • Artur Attman, D. Carnegie & Co 1803-1953, AB John Antonssons Boktryckeri, Göteborg 1953.