Erp lutande

norsk skald från 700-talet
(Omdirigerad från Erp den lutande)

Erp lutande (Erpr lútandi) var en norsk furstelovskald från 700-talet, som var morfar[1] (eventuellt svärfar[2]) till den mytiske skalden Brage Boddason från Agder. Ingenting av Erps diktning har dock bevarats.

Enligt Skáldatal var Erp hirdskald hos två svenska kungar: Östen bele (Eysteinn beli) och Björn på Håga (Bjǫrn at Haugi). En kryptisk fotnot i samma källa lägger dock till en tredje kung: Hundkungen Saur (Saurr konungshundr)[3]. Enligt den kortfattade texten skulle Erp ha begått ett dråp på en helig plats och därför dömts att mista livet, men han räddade sig genom att dikta en lovdrapa om denne konung Saur. Det skulle alltså ha rört sig om en huvudlösendrapa (hǫfuðlausn) av samma slag som Erps dotterson (?) Brage vid 800-talets början diktade till Björn på Håga.[4]

Spets

Saur var en hund, förmodligen av rasen spets, som Östen den onde (Eysteinn illi)[5] tillsatte som regerande vasallkonung över vissa fylken i Trondheimsområdet. Hunden fick dock hjälp med de rent praktiska regeringsbestyren av särskilt tillsatta hovmän. Snorre Sturlasson skriver om detta: "Ett halsband gjordes åt honom och koppel av silver och guld. Så snart det var smutsigt väglag bar honom hirdmännen på sina axlar. Ett högsäte var rett åt honom och han satt på hög som konungar gör[6] och bodde på Inre Ön och hade sitt säte där det nu heter Saurshög."[7]

Hunden Saurs regering varade inte längre än i tre år. Om han haft fler hirdskalder än Erp lutande är inte känt.

Referenser redigera

  1. ^ Åke Ohlmarks, Fornnordiskt lexikon, Tidens förlag, 1983, sid 71.
  2. ^ Ur kronologisk synpunkt bör "morfar" passa bäst. Men i Landnámabók (Andra boken: Om hvalfjordingarna) står om en viss Astrid slankedräng att hon var "dotter till Brage skald och Erp den lutandes dotter Lopthöna". En komplikation är att det mytiska skaldenamnet Brage kan syfta på olika personer, och att man egentligen inte ens med full visshet kan säga att Brage den gamle och Brage Boddason var samma person även om Skáldatal utgår från att så var fallet. Namn gick dessutom i arv inom samma släkt i generationer. (Detta tycks för övrigt också ha gällt namnet Lopthöna som ärvts vidare i ungefär vartannat släktled.)
  3. ^ Ordet saur betyder smuts eller träck.
  4. ^ Det var kutym att en hǫfuðlausn måste innehålla minst 20 strofer. Andra kända huvudlösendrapor är Egil Skallagrimssons till Erik Blodyx, Ottar svartes till Olav den helige och Torarin lovtungas till Knut den store.
  5. ^ Östen den onde är även känd under namnen Östen illråde (Eysteinn inn illráði) och Östen opländingakonung (Eysteinn upplendingakonungr).
  6. ^ nämligen vid tinget.
  7. ^ Om hundkungen berättas i bl.a. Hversu Noregr byggðist (=hur Norge befolkades) i Flatöboken och i Håkon den godes saga (Hákonar saga góða). Citatet är hämtat från Snorres konungasagor i översättning av Åke Ohlmarks, Forum, 1961, sid 115f.

Externa länkar redigera