Erengisle Nilsson den yngre

svensk politiker
(Omdirigerad från Erengisle Nilsson d.y.)

Erengisle Nilsson d. y. tillhörde Hammerstaätten. Död 15 januari 1469. Han var son till lagmannen Nils Erengislesson och Märta Magnusdotter och tjänstgjorde som riddare, lagmanÖland 1441, riksråd, hövitsmanStegeborg 1442-1444 och på Örby hus 1450,[1] därtill var han Stegeborgs fogde under åren 1439–1463.

Erengisle Nilsson
Titlar
Tidsperiod 1439-1463
Lagman i Ölands lagsaga
Tidsperiod 1441–1466
Riddare
Tidsperiod 1441
Utnämnd av Kristofer av Bayern
Företrädare Bengt Dansson (båt)
Efterträdare Ture Turesson (Bielke)
Tidsperiod 1442
Tidsperiod 1442-1444
Tidsperiod 1450
Personfakta
Nationalitet Sverige Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt Hammerstaätten
Sätesgård Ulvåsa och Hammersta
Far Nils Erengislesson
Mor Märta Magnusdotter
Släktingar Bo Nilsson (Grip) (halvbroder)
Familj
Make/maka Märta Håkansdotter
Familj 2
Gift 2 1442
Make/maka 2 Birgitta "Brita" Olofsdotter Tott

I rikets tjänstRedigera

År 1439 utnämndes Erengisle Nilsson till fogde på Stegeborg. Han dubbades till riddare vid kung Kristofers kröning den 14 september 1441. Under 1442 utsågs han av kungen till ledamot i det kollegium som skulle styra riket vid kungens frånvaro. På våren 1463 avsattes han från fogdetjänsten på Stegeborg av kung Kristian.

ÄktenskapRedigera

Genom sitt första gifte med Märta, dotter till riddaren Håkan Nilsson Topp, blev han ägare till Ulvåsa där de var bosatta till cirka 1442, troligen fram till hustruns död samma år. Han avstod då godset till sina två barn gentemot att han själv fick behålla Hammersta.[1]

BarnRedigera

  1. Algot Eringisleson (Hammerstaätten)

Därefter ingick han gifte den 14 januari 1442 med Birgitta "Brita" Olofsdotter Tott, dotter till danske riksrådet Olof Axelsson (Tott). Efter att Erengisles halvbroder Bo Nilsson (Grip) avsagt sej all rätt till godset Hammersta 1451, så gav han detta med alla underlydande torp och gårdar till sin unga hustru Brita i morgongåva.

KällorRedigera

  • Dansk Kvindebiografisk Leksikon – Birgitte Thott
  • Gösta Lundberg (1978). Stegeborg under medeltiden. Bidrag till dess historia 1287–1520. Söderköping: Eget förlag. sid. 99–107 

FotnoterRedigera

  1. ^ [a b] Ösmo, av Axel Quist 1930, Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget

Se ävenRedigera